Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Dagens frågor
- En apologi för Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En apologi för Frihetstiden.
Om salig Fryxell nu lefde, skulle han säkert vid
läsningen af fil. dr Fredrik Lagerroths afhandling
(Frihetstidens författning. Stockholm 1915. Albert Bonnier.
XIII + 735 sid. Kr. 15.—) sucka ett hjärtligt och tacksamt nunc
dimittas. Alldeles oafsedt samtidens växlande partistrider var och
förblef »den svenske Livius» utpräglad frihetstidsman, i hvarje tum
legitim arfvinge af de myndiga prostar och capitulares, som
befolkade sjuttonhundratalets högvördiga prästestånd. Han kunde
visserligen ej helt blunda för tidens skuggsidor, men i det väsentliga tycktes
honom Frihetstiden vara en gyllene period, och hans dom var
förkrossande bister öfver ständerväldets båda konträra motsatser Karl
XII och Gustaf III. Genom hela hans framställning löper sålunda
en bestämd apologi för partitidens frihetsideal. Det är denna
apologi, som nu i förtätad form och med modern statsvetenskaps
terminologi framlägges af d:r Lagerroth.
Dock — det bör ihågkommas — här har tillkommit ett splitter
nytt inslag. All eftersträfvad objektiv vetenskaplighet till trots blifva
de statsrättsliga systematiseringarna städse starkt färgade af sina
författares personliga åskådningar i politiska ting. D:r Lagerroth
deklarerar ej med direkta ord sin politiska trosbekännelse, men af allt
att döma har han med djup andakt och utan reservation tillägnat
sig den moderna liberalismens dagsdogm om det parlamentariska
styrelsesättets oöfverträffliga förtjänster och oumbärlighet för hvad
man kallar »verklig folkfrihet». En andre Pechlinus redivivus ser
han i Frihetstidens statsskick urbilden för den lyckobringande
styrelseform, hvartill moderna profeter vilja föra sitt ännu i öknen
försmäktande svenska folk, och hans hufvuduppgift är ingen mindre än
att uppvisa, hurusom detta annars så hårdt bedömda statsskick i
själfva verket var den fullmogna och konsekventa produkten af svensk
rättsutveckling alltsedan äldsta tider. Det har under sådana
omständigheter varit nödvändigt att följa vår författningsutveckling alltifrån
landskapslagarna och att steg för steg ådagalägga det önskade inre
sammanhanget. D:r L. har med käckt mod gripit sig an med detta
jätteverk: rustad genom mycket omfattande beläsenhet, djärft
konstruktiv utan några som helst betänkligheter samt ungdomligt
medryckande i framställningssättet har han producerat en
monsterafhandling, hvilken, om den också ej fyller det vetenskapliga måttet — eller
kanske just därför — sannolikt skall få äran att räknas bland
liberalismens kanoniska skrifter.
Ej minst för anhängare af andra åskådningar har det sitt
synnerligen stora intresse att studera, hvad man såsom det bästa och
yppersta kan säga om Frihetstidens författningsarbete. Det må
emellertid observeras, att förf. vunnit sina gynnsamma resultat väsentligen
genom att isolera den statsrättsliga diskussionen och sålunda så
mycket som möjligt bortse från eller bortförklara de politiska realiteter,
för hvilka denna endast var en täckmantel. Med en sympatisk
optimism tror förf. de anförda auktoriteterna på deras hedervärda ord.
Nå, det är ingen stor konst, och i hvarje fall lär man sig den rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0395.html
