Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - En apologi för Frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riskabla tendenser i »späkt och lagom». Sverige tänkte däremot
mest på att så lindrigt som möjligt afveckla sina utrikesförpliktelser;
trots några temporära återfall i revanchestämning hade
Frihetstidsmännen som regel sina ögon inriktade på att fullfölja »den militära
och diplomatiska statskonst, som ledde från Fredrikshall till Nystad»
(Erland Hjärne), och i den andan trampade de öfver Åbo vidare till
Fredrikshamns omedelbara närhet. Dr L. talar många vackra ord om
denna resignationens och den praktiska själfbegränsningens anda;
egendomligt då, att han förbiser, huru densamma just saknade alla de eggande,
stärkande och luttrande element, som den stora politiken tillfört
Englands parlamentariska partilif. Ehuru vår Frihetstids parlamentarism
hade åtskilliga rätt träffande detaljlikheter med den engelska
styrelseformen, är den reella olikheten dock ytterligt stor, hvaremot i detta
hänseende öfverenstämmelsen med Polens skenbart fjärran förhållanden
är nog så slående. De sidor, hvarpå d:r L. söker uppvisa, att
Mössornas Sverige aldrig behöfde frukta för att dela Polens öde, äro lika
betecknande för hans apologetiska goda vilja som för den uppgiftens
olöslighet.
Betraktar man dr L:s arbete enbart från synpunkten af
Frihetstidsdoktrinernas anknytning till äldre svensk rättspraxis och rättsteori,
erbjuder det onekligen ganska mycket af intresse och ställer åtskilliga
problem under ny diskussion. Som ett försök att säga oss sanningen
om den då så beprisade författningens innebörd och
utvecklingsmöjligheter är skriften däremot genom sin ensidiga läggning fullständigt förfelad.
I den delen ligger det mera sanning än öfverdrift i Sven Lagerbrings
senast af E. Hjärne citerade hvassa karaktäristik:
När ständer voro församlade, voro redo-fordrande och redo-görande samme
personer, bancoverket styrdes ofta af bankens största gäldenärer. Om förbund,
fred, krig och försvarsverket m. m. bestyrde stundom folk, som behöfde
statsalmanachor til at veta, om kejsarinnan Catharina regerade i Ryssland eller
Ludvig XV i Frankrike, och det var vid tilfälle en oförmodad insigt, om
man visste at Frankrike och England voro belägne vester om Cattegat. — —
— Man vet nog, at romarne stundom togo fältherrar från plogen; det torde
ock kunnat gå an i Sverige, när jarlen i Järfva förde krig med hersen i
Solna. Men i vår tid bör den ursäktas, som tror at en fältmarskalk förstår
krigsvetenskapen och försvarsverket bättre än en underofficer, en amiral bättre
sjöväsendet än en rotebåtsman och at den, som ifrån ungdomen blifvit brukad
i ministeren, förstår bättre rikens interessen och de til fred och förbund hörande
ärender, än en pluralitet, som aldrig sett, mindre läst någon fredstractat. Pluralitet
satte til och af ämbetsmän, dömde om folks egendom, ära och lif, och om det
räckt något längre, hade man ock funnit medel at genom votering stadga, det
Bruti egendom borde höra till Cajus, och at Paulus hade för mycket, hvarföre
des egendom borde delas imellan Julius och Titius, och var kanske början gjord
därtil under et ganska patriotiskt sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>