Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Polemiken om krigsutbrottets förhistoria. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLEMIKEN OM KRIGSUTBROTTETS FÖRHISTORIA 421
Åt den allmänna ryska mobiliseringen ägnar Headlam stort
utrymme utan att dock lyckas förebringa öfvertygande bevis
för att den var en helt naturlig försiktighetsåtgärd och ej
behöfde framkalla Tysklands direkt till kriget ledande motaktion
med ultimatum, proklamering af »tillstånd af krigsfara» och
till sist mobilisering. Intressant är den engelske historikerns
oförbehållsamma erkännande af att det ryska
mobiliseringsbeslutet fattades utan kännedom om det österrikiska, »praktiskt
taget samtidigt», medan som bekant alla franska dokument,
stödjande sig på en depesch af republikens ambassadör i
Petersburg, -Paléologue, beskrifva den ryska mobiliseringen som »ett
resultat af Österrikes allmänna mobilisering». Denna sistnämnda
mobiliseringsorder tyckes ha publicerats i Wientidningarna på
morgonen den 31 juli, och samma morgon kl. 4 hade enligt
Times-korrespondenten Stephan Grahams vittnesbörd den ryska
ordern om allmän mobilisering telegrafiskt hunnit till den by i
Sibirien, där han då uppehöll sig. Headlam påpekar, att ryska
regeringen »aldrig publicerat någon fullständig och väl
öfver-vägd relation om de skäl, som orsakade dess aktion». Hans
egen hypotetiska förklaring går egentligen ut på att kriget i
Petersburg efter bombarderingen af Belgrad ansågs vara
oundvikligt och att för öfrigt Tyskland ett par dagar senare
mobiliserade äfven vid franska gränsen, liksom förut Ryssland under
tvisten med Österrike vid den tyska.
I sin framställning af de engelsk-tyska förhandlingarna dagarna
före krigsutbrottet ansluter sig Headlam helt till sir Edward
Greys politik och försvarar honom mot engelsk kritik från
skilda håll, såväl från dem, hvilka klandrat hans hemliga aftal
med Frankrike, hvars räckvidd Headlam söker förringa, som
från dem, hvilka hade önskat ett tidigare positionstagande vid
Rysslands och Englands sida. Headlam anser, att »det var
Belgiens neutralitet och Belgiens neutralitet ensamt, som var
orsaken till den oförsonliga brytningen» rned Tyskland. För det
fall, att Tyskland skulle ha förmåtts att afstå från att låta sina
trupper inrycka i Belgien, kommer han dock ej längre än till
en förmodan, att England i så fall »sannolikt ej skulle ha
deltagit i kriget, åtminstone icke i början»-
De franska bidragen till polemiken om krigsutbrottet äro
nog i regel de lidelsefullaste och utgå vanligen från förutfattade
meningar om den hejdlösa makt- och ärelystnaden hos Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
