Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Polemiken om krigsutbrottets förhistoria. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLEMIKEN OM KRIGSUTBROTTETS FÖRHISTORIA 423
material. Dess allmänna tendens framgår af följande sats i
företalet: »Från 1871 till 1914 är Tysklands i så många afseenden
beundransvärda historia ett uttryck för dess vilja att en dag —
hvilken 4nan hvarje dag känner komma närmare — söka trygga
sin nationella supremati på de andra nationernas ruiner.» Med
denna motivering får också Albin i sitt slutkapitel fram den
motsats mellan Tyskland å ena sidan, »nationaliternas och
individernas hotade rättigheter» å den andra, hvilken
undantagslöst genomgår alla franska arbeten om kriget och dess
förhistoria.
Det mest vägande inlägget från österrikisk sida i den stora
polemiken är grefve JULIUS ANDRASSYS broschyr Wer hat den
Krieg verbrochen? (Leipzig, S. Hirzel, 1915; 98 sidor, l mark 50
pf.) Dess styrka ligger i uppvisandet af den fara den
storserbiska agitationen utgjorde för den österrikisk-ungerska
monarkiens fortsatta tillvaro och af den anslutning dessa storserbiska
ideal vunnit såväl af alla tongifvande serbiska politici som äfven
af den ryska Balkandiplomatien, främst representerad af envoyén
i Belgrad, Hartwig, »den sydslaviska rörelsens själ», mannen,
som »visste mycket, såg mycket och tolererade allt».
Sammanslutningen af de sydslaviska folken i en oberoende
nationalitet kunde, betonar Andrassy, icke ske utan Österrike-Ungerns
upplösning, ty en sådan sydslavisk statsbildning skulle ej kunna
nöja sig med Bosnien och Herzegovina, utan måste »i kraft af
naturlagarna» söka utsträcka sig äfven öfver Dalmatien, Istrien,
Kroatien och Slavonien. I alla dessa länder arbetade den
sydslaviska propagandan, och när denna kulminerade i mordet på
monarkiens tronföljare, så måste monarkiens själfbevarelsedrift
taga ut sin rätt. Eljest skulle dess själfmedvetande fått en obotlig
knäck och de serbiska provokationerna ytterligare stegrats.
Andrassy medger, att Österrike-Ungerns ultimatum »afvek från
sed och bruk», men han urskuldar detta med att läget var
allt annat än normalt. Den uppsikt Österrike-Ungern kräfde
skulle ej bli permanent, och inblandningen i Serbiens inre
angelägenheter var ej mer djupgående än exempelvis stormakternas
intervention i Turkiets vid upprättandet af gendarmeriet i
Macedonien. Eröfringsplaner på Saloniki funnos ej, försäkrar han,
och Rysslands ingripande motiverades förnämligast af fruktan
att förlora den vasall, som var så »omätligt värdefull», enär
detta Serbiens vasallförhållande satte Ryssland i stånd att när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
