Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Tio års storpolitik i belgisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 DAGENS FRÄGOH
sak till sin, föreslagit Frankrike ett gemensamt uppträdande i
Petersburg till fredens bevarande. Först sedan detta förslag afböjts från
franskt håll, hade tyska regeringen uppträdt ensam. Enligt hvad
Beyens vidare meddelar, hade Gambon för honom upprepade gånger
beklagat sig öfver bristen på disciplin inom den ryska diplomatien
och öfver den starkt panslavistiska politik dess agenter i utlandet
bedrefvo på egen hand och som exempel anfört Hartwig i Belgrad.
Häri låge den största faran för freden i Europa. Särskildt
beklagade sig Gambon öfver ryske ambassadören i Paris, förre
utrikesministern Iswolsky, hvilken af rent personliga skäl ville hämnas på
Donaumonarkien och därför sökte »slå spelet i stycken», när denna
makt såg ut att bli den vinnande.
I sitt sista stora tal i tyska riksdagen meddelade
Bethmann-Holl-weg den skarpa varning han före krigsutbrottet lät afgå till
Wienkabinettet. I en depesch af den 30 nov. 1912 rapporterar baron
Beyens en liknande tilldragelse, i hvilken kejsar Wilhelm spelar
hufvudrollen. Den sedermera mördade österrikiske tronföljaren hade
aflagt ett besök hos sin kejserlige vän och därvid framhållit, att
Donaumonarkien nu nått eftergifternas gräns. Kejsaren och hans
rådgifvare hade i trots häraf ifrigt tillrådt moderation, och kejsaren
hade vid skilsmässan på järnvägsstationen med sin vanliga
impulsi-vitet yttrat: »Framför allt inga dumheter.»
I det föregående har blott kunnat ges en flyktig axplockning ur
dessa intressanta belgiska aktstycken. På entente-sidan synes man
ha varit mest böjd att ej närmare ingå på desamma — och det
kan ju vara förklarligt nog. På tyskt håll har man velat tillmäta
dem en afgörande betydelse för bedömande af frågan om
stormaktskrigets uppkomst. Deras verkliga betydelse som vittnesbörd är svår
att mäta, då vi hvarken riktigt känna deras ställning inom sina
upp-hofsmäns rapportering öfver hufvud, ej heller kunna i tillräcklig
utsträckning kritiskt sikta de upplysningar de lämna under jämförelse
med samtida aktmaterial från andra håll. Men så mycket torde de
likvisst bevisa, att den som söker lösa frågan om krigets ursprung
enbart på grundval af det i de olikfärgade »böckerna» utgifna
aktmaterialet, löper fara att afkunna sin dom på mycket ofullständiga domskäl.
Att det för de flesta människor kännes som ett behof att bilda sig
en mening i saken redan nu, på grundval af det ofullständiga material,
som hittills blifvit tillgängligt, och att efter denna mening utskifta
skulden, skall icke förnekas. För dem, som haft tillfälle att följa den
ändring i uppfattningen t. ex. af ursprunget till 1870 års krig, som
betingats af aktmaterialets växande tillgänglighet och de därmed
följande möjligheterna att se tilldragelserna i riktigt perspektiv, för dem
té sig de olika uppfattningarna orn det pågående krigets genesis, från
hvilken sida de må komma, såsom tämligen provisoriska. När om
någonsin gäller den gamla satsen: Non liquet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
