Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Elfsnabben och Scapa Flow. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfångatogo riddaren och rådsherren Bo Knutsson Griphufvud
med följe, som sedan måste med stor lösen friköpas från
fångenskapen på Gottland. Där låg Kristian Tyranns flotta ankrad
1518, och när han efter slaget vid Brännkyrka och andra
motgångar skulle inskeppa sig till Danmark, blef han där uppehållen
af motvind så länge att stor hungersnöd uppkom. Kanske var
det äfven med tanke just på denna händelse som Olaus Magnus
ett par decennier senare skref i fortsättningen af sitt nyss
citerade kapitel:
Ofta inträffar det, att en fientlig flotta, som på grund af häftig storm ej kan
på öppna hafvet vedervåga en oviss strid, drifves hit och dit och antingen
nödgas begära stillestånd af sin motståndare eller ock, vare sig det sker frivilligt
eller under sken af frivillighet, måste erbjuda fred, för att ej äfventyra en
oundviklig död eller fångenskap, alldenstund någon plats att rädda sig till ej står
att finna. Ty om man söker taga sig ut från stranden eller hamnen, möter
man blindskär och hotande klippor; en lätt stöt, och man slungas in i
bränningarna och måste söka uppgörelse. Vill åter fienden stäfva ut mot öppna
hafvet, så hindras han af en storm så hejdlös, att han ej ett ögonblick kan
uthärda ens dess åsyn; ty i denna trakt äro både nordan- och östanvinden
alldeles ohyggliga. Därtill kommer, att inbyggarna i nejden under oroliga tider
pläga borttaga strandmärkena, för att fienden ej må få den ringaste utsikt att
undgå sitt öde. I annat fall skulle sjöröfvare och andra gudlösa hopar med
oemotståndlig vildhet angripa denna hamn och sätta sig i besittning däraf.
Icke dess mindre pläga de första yttringarna af ett sjökrig uppenbara sig där.
Dit sökte Kristian också locka Sten Sture att komma, och
därifrån var det Gustaf Eriksson Vasa förrädiskt fördes till
Danmark. Där var det de skepp infröso, hvilka under Staffan
Sasses befäl förde undsättning från Lübeck till Stockholm och som
försvarade sig mot danskarnes försök att storma dem. Där sökte
Erik XIV:s amiral Jakob Bagge ofta en hviloplats för sina skepp;
där dröjde Sigismund, vid sin afresa från Stockholm 1594, tre
veckor med 44 skepp. Om minnet af den oro som
förknippades med den konungsliga bortresan från Sverige och på samma
gång om Elfsnabbens betydelse som sista ankarplatsen i
svenska skären för utåtgående sjöexpeditioner, vittnar färgrikt en
passus i Axel Oxenstiernas anteckningar från riksdagen 1605. Carl
IX talade då den 19 maj till ständerna och frågade dem »om
the ville vara till fredz, att H. K. N. sielff personlig begofve sig till
Finlandh, att uthrätte någre ährender, som rijkett machtt
pålåge», dock ville H. K. N, komma igen till hösten. När ständerne
jakat, förmanades de till trohet, lydnad och stillhet under
konungens frånvaro, med tillägg af att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
