- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1915 /
479

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Elfsnabben och Scapa Flow. Af Gustaf Stridsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELFSNABBEN OCH SGAPA FLOW 479

spondenz Norden» som en märklig nyhet ett telegram om att
man ändtligen upptäckt den engelska flottans gömställe,
nämligen Scapa Flow, den af Orkneygruppens sydliga öar
kringgärdade fjord, som öppnar sig söderut mot Pentland Firth,
vattnet utanför Skottlands nordkust. Telegrammets nyhet var mer
än förlegad. Sedan åtskilliga år tillbaka har i den engelska
fackpressen sagda fjord varit diskuterad som en lämplig
förläggningsplats under krig för en stor eskader. Synpunkten var då
närmast den, att det gällde att finna en så lämplig bas som
möjligt för ändan af den spärrlinje, som skulle dragas öfver
från norra England till den norska kusten i syfte att göra
engelska flottan till herre öfver all samfärdsel i Nordsjön. Men
sedan dess har platsen fått ännu större betydelse.
Nödvändigheten att utfinna ankarplats, där en stor engelsk eskader kunde
fmna trygghet både från Zeppelinare, flygeskadrar och
undervattensbåtar, blef hastigt aktuell. Och då befanns Scapa Flow
erbjuda utomordentliga fördelar.

Dessa kanske allra bäst belysas genom ett citat ur »North
Sea Pilot». Det afser strömförhållanden i Pentland Firth:

Strömsättningarna i Pentland Firth utmärkas genom större hastighet och
styrka än i något annat af vattnen kring de brittiska öariias kuster.
Sammanträffar hård’vind och springflod, blir vattnet på sina ställen ofarbart och
fortsätter att bryta hårdt, ännu flere dagar efter att vinden lagt sig. . . . Vid
västlig vind är sjön svårast omkring en linje, dragen mellan St. John’s Point
och Tor Ness. Vid östlig eller sydöstlig vind är sjön svårast i östra delen af
sundet.

Strömsättningens styrka härrör från den damm, Orkneyöarna sätta för det
från Atlanten framrullande tidvattnet, så att en betydlig del däraf ledes söderut
längs Hoy-öns västsida mot Gaithness-kusten, hvarvid en skillnad i
vattenståndet på 1,5 m. uppkommer mellan Thurso och Stromness, ehuru dessa båda
platser ej ligga mer än 37 km. från hvarandra. Den sålunda hejdade
vattenströmmen rusar fram genom Pentland Firth och når där på många ställen ända
till sju å åtta knops fart. Vid sydändan af Swona och nordändan af Stroma
går den upp till nio och nära Little Skerry kan den öfverstiga 10 knop.

Det må påminnas om att en knops fart i det allra närmaste
motsvarar en half meter i sekunden. — Som en upplysande
jämförelse kan efter »Svensk lots» anföras, att »strömmen i
Kalmar sund kan vid stormar uppgå till 3—4 knop» och att »på
fyrskeppet Svenska Björn har iakttagits, att strömmen därstädes
sätter västvart öfver, särdeles för nordliga stormar, då denna
ströms fart kan uppnå tre knop». När detta är svår ström i
Östersjön, kan man göra sig en föreställning om trefnaden i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:20:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1915/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free