Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kinas framsteg efter revolutionen. Af Erik Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omsider skockade sig ovädersmolnen öfver mandschuernas
hufvud, och när nöden i okt. 1911 blef allt större med halfva
riket på revolutionärernas sida, beslöt hofvet att återkalla Yuan
Shih K’ai. Denne gaf först rent afslag på inviten, därvid
begagnande sig ordagrandt af de talesätt, som förekommit i det
fatala ediktet tre år förut. »Hans ben vore trots omsorgsfull
skötsel ännu icke normalt.» Omsider torde dock vidtgående
garantier lämnats honom, ty i november 1911 anlände han i
sällskap med en eskort af sina gamla kärntrupper till Peking,
sedan hofvet i ett edikt gjort honom till diktator med full
maktbefogenhet öfver den civila och militära förvaltningen.
Det var vid denna tid, som förslaget att införa republikansk
författning först började dyka upp, och dr Morrison, vid den tiden
Times’ korrespondent i Peking, lär varit den förste, som gjort
Yuan uppmärksam på denna möjlighet. Alla hans belackare
till trots är det emellertid ett faktum, att Yuan i förstone lojalt
understödt mandschuernas sak, motarbetat idén om republik
och starkt ifrat för monarkiens bibehållande med starka
konstitutionella inskränkningar. Först när allmänna opinionen
visade sig icke vilja frångå principen om republikens införande,
böjde sig Yuan för omständigheternas makt och inriktade sin
politik på de nya linjerna.
Tillståndet i Kina vid denna tid trotsar all beskrifning. Landet
var söndradt inom sig själft. I Nanking härskade Sun Yat Sens
republikanska regering, och här och hvar i landet stodo
revolutionsgeneraler, som satt upp sina egna maktsfärer. I Peking
vistades ännu mandschuhofvet, i ett beklagansvärdt tillstånd af
panik, väl ihågkommande, att i Kinas historia mord och
plundring alltid åtföljt dynastiförändringar.
Misstrodd af båda partierna, smutskastad af den republikanska
pressen, hotad till lifvet genom bombkastning (den 16 jan.
1912) fick Yuan nu smida tillsammans ett modus vivendi för
det stora landets räddning. Den arbetsbörda, som lades på hans
skuldror, var sådan, som få människor kallats att bära.
Det gifves knappast bättre bevis på den humanitet, som är
Yuan Shih K’ais högsta prydnad, än den behandling som
mandschuhofvet fick röna. Med kändt föredöme från andra länder,
som säkerligen anse sig stå på högre kulturell ståndpunkt än
Kina, skulle landsförvisning, kanske blodbad kunnat väntas. I
stället utlofvas hofvet en årlig pension på nära 7 millioner kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
