Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett steg mot arbetsmarknadens centralisering. Af Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STEG MOT ARBETSMARKNADENS CENTRALISERING 569
Vid den sista svåra depressionen på den svenska
arbetsmarknaden 1908—1909 lyckades dock den offentliga
arbetsförmedlingen att återbörda en hel del arbetslösa i städerna till
jordbruket. Under de goda år, som därefter följde, ha de offentliga
anstalternas framgångsrika och omfattande förmedling af
jordbruksplatser varit ett värdefullt stöd för landtbrukarna. Och
den nuvarande krisen har gifvetvis ställt den offentliga
arbetsförmedlingen inför ännu större uppgifter, särskildt med hänsyn
till dess egendomliga återverkan på vår arbetsmarknad. Den
katastrof, som befarades under panikdagarna i augusti 1914,
uteblef; såsom behållning återstår det anslag på 5 millioner
kronor, som riksdagen i september s. å. beviljade för understöd
åt arbetslösa, hvarigenom åtminstone detta område af svenskt
samhällslif var och fortfarande är rustadt mot den värsta
påfrestning. Eljest tog krisens förlopp på arbetsmarknaden den
vändningen, att vissa orter och industrier fingo upplefva
glänsande tider, medan återigen andra blefvo hårdt pressade.
Sålunda har Göteborg blifvit själfva centrum för
krigskonjunkturen i vårt land; dess hamn har öfverflödat af arbetstillgång,
och under de 13 åren af sin tillvaro säger sig dess
arbetsförmedling icke ha bevittnat ett motstycke. Arbetare hämtas i
bil från anstalten till arbetsställena och arbetsförtjänsterna äro
därefter. Göteborgskolumnen i Riksvakanslistan vittnar om
brist på arbetskraft inom ett flertal branscher. Samma
uppsving är rådande vid malmgrufvorna, de flesta bruk och
mekaniska verkstäder, skofabriker, samt, på grund af de höga
kolprisen, vid torfmossar och skogsafverkningar, allt med ty
åtföljande behof af ny arbetskraft. Gent emot denna hausse
står lågkonjunkturen, jå, krisen inom stenindustrien och
byggnadsverksamheten. (Tobaksindustriens lidandes historia under
krigsåret tillhör ett annat kapitel, men dess många arbetslösa
hafva naturligtvis tryckt arbetsmarknaden).
Det är ojämnheten ifråga om arbetstillgång, som är så
karakteristisk för arbetsmarknaden under krisen. Någon nyhet är
detta visserligen icke, ty läget på arbetsmarknaden är aldrig så
enhetligt, att icke arbetsförmedlingen har spelrum för sin
uppgift att utjämna differenser mellan de olika näringsgrenarna.
Men ojämnheten hade nu blifvit större än någonsin, hvartill
kommit, att statsmakterna sökt genom anordnande af offentliga
arbeten bereda arbetstillfällen åt arbetarna i den svårast hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
