Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Aktiv handelspolitik. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det går icke att lämna dylikt åt sig själft, ty äfven om 95
procent af köpmännen äro lojala, kunna de öfriga fem
procenten genom konsekvent illojalitet rycka till sig handeln samt
sålunda på en gång göra hela politiken illusorisk och sätta
sina redbarare medbröder ur spelet. Sådant är svårt att bota
sedan det en gång skett men betydligt lättare att mota i förväg.
Visserligen finns det ingen anledning att befara ett hastigt
uttömmande af våra lager eller ett upphörande af tillförseln
öfver Nordsjön. Men om dylikt skulle förestå på någon punkt
— och det bör regeringen rimligtvis kunna göra sig
underrättad om — så gäller det att handla raskt. Den naturligaste
åtgärden förefaller då, så underligt det låter, vara
importförbud på varan i fråga, ehuru själfklart med obegränsad
licensrätt för hvar och en som handlar i öfverensstämmelse med
regeringens politik. Detta medel har bl. a. England tillämpat
i motsvarande syfte beträffande socker under ett af krigets
tidigare skeden. All möjlighet för enskilda köpmän att bryta
igenom politiken är då utesluten. Men samtidigt måste
regeringen möta den våldsamma prisstegring inom landet, som
lätt kan bli en följd af en plötsligt uppkommen knapphet;
och medlet kan knappast vara annat än expropriation af
befintliga lager och deras utlämnande till fabrikanter resp.
konsumenter — allt efter som det gäller råvaror eller
lifsförnödenheter — efter några af de metoder som visat sig fullt
utförbara nu under kriget.
Ett något svagare medel än importförbuden men äfven det
mycket lämpligt är den åtgärd, som påyrkades redan i denna
tidskrifts föregående häfte, nämligen att göra privata svenskars
förbindelser med och till utländska myndigheter kriminella,
straffbara enligt lag, om de strida mot regeringens
handelspolitik. Regeringen har som bekant lämnat denna fråga till
utredning åt särskilda sakkunnige, uppenbarligen i syfte att
kunna framlägga proposition till årets riksdag. Skulle mot
all förmodan riksdagen vägra att gå med på ett dylikt
förslag, har Kungl. Maj:t alltid kvar det skarpare vapnet,
importförbudet.
Hvad som gifvit hela frågan en särskild aktualitet är den
danska s. k. importtrusten med dess klausul om möjlig
reexport till Sverige, på de mest förödmjukande villkor, af vissa
uppräknade varor, främst kaffe, men äfven kakao, te, viner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
