Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Världskrigets förlopp. Kriget mellan Ryssland och centralmakterna. Af Sune Bergelin - Sommarfälttåget 1915: Weichsellinjens betvingande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbar fortsättning af Hindenburgs februarioperationer, en andra
armé sedermera till Kurland. Ytterligare en tredje måste
förstärka de från Galizien norrut mellan Weichsel och Bug
tillbakagående ryska trupperna. Två bland Rysslands skickligaste
generaler, v. Ewerth och v. Lösch, fingo med dessa trupper
därstädes till uppgift att hejda Mackensens segertåg.
Den 13 juli genombröt Gallwitz med det tunga artilleriets
hjälp vid Prasnysj den ryska fronten. Understödd af Scholtz’
högra flygel lyckades Gallwitz redan den 19 tvinga ryssarna
bakom Narev. Samtidigt hade Mackensens mellersta armé
vunnit en vacker framgång väster om Krastnostav, dock ej
tillräcklig för att utan nya strider kunna nå järnvägen
Ivangorod—Cholm. Väster om Weichsel lyckades Woyrsch den 17 drifva
ryssarna tillbaka i riktning mot Ivangorod, hvars förterräng
nåddes under de närmast följande dagarna.
Äfven i Kurland följde framgången de tyska fanorna. Sedan
på Belows vänstra flygel talrikt kavalleri framgått öfver linjen
Hasenpot—Kursjany och efter snabba marscher besatt Windau
samt nått området närmast väster och sydväst om Riga, slog
Belows hufvudstyrka ryssarna vid Sjavli omkring den 22 juli.
Dessa gingo tillbaka i riktning mot Dünaburg, häftigt förföljda
af Below. Eichhorn, som genom Belows seger erhållit skydd
för sin vänstra flank, avancerade nu så småningom till Kovnos
förterräng.
Den 24 juli angaf tyska högkvarteret antalet tagna fångar till
120,000 man. I de 11 dagarnas strider hade sålunda ryssarna
lidit stora förluster, men ännu synes
storfursten-öfverbefälhafvaren ej vilja uppgifva den egentliga Weichsellinjen. Han
beslöt sig dock redan omkring den 18, då Gallwitz’ framstöt nådde
en hotande närhet till Narev och den därvarande ryska armén
var stadd på full reträtt öfver floden samt inför intrycket af
Mackensens ännu ej afstannade offensiv söder om Lublin—Cholm,
att släppa den framskjutna fronten väster om Warschau.
Endast den framför fästningen starkt utbyggda ställningen
Blonie—Gora-Kalvarija skulle hållas. Härigenom blefvo ett antal
trupper disponibla, som jämte en del befintliga reserver den 25
juli insattes till en häftig motoffensiv mot Gallwitz’ bägge
flyglar. Denne hade dagen innan tagit brohufvudena vid Rosjan
och Pultusk, men blef nu tills vidare hejdad i sin frammarsch,
hvarunder afgörandet föll på andra fronter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
