Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h 4 LITTERATUR
mer blifvit klart, att dessa dikter i själfva verket tillsammans med
Hans Alienus och första delen af Folkungaträdet beteckna höjdpunkten
af Heidenstams författarskap.
De dikter, som samlats i den ståtliga och med värdig enkelhet
utstyrda volym, Nya dikter, hvilken nu föreligger i bokhandeln, äro
tillkomna på ganska långt skilda tider; en del af dem gå tillbaka
ända till 1895, under det att andra däremot synas vara tillkomna
under de senaste åren. Men trots detta kan man knappast märka
någon mera väsentlig skillnad mellan dem, vare sig i stil eller
tankeinnehåll; det enda undantaget utgöres af ett par dikter, som
förmodligen tillkommit i samband med den häftiga litterära polemik, som
för ett par år sedan fördes närmast i anledning af Strindbergs
bekanta litteraturpolitiska kampanj i Aftontidningen. Men bortsedt från
dessa bär hela diktsamlingen en prägel af lugn och klassisk harmoni,
som man ej ofta möter i vår litteratur. Där finnes intet osäkert
eller konturlöst, inga tomma ord, intet som icke har sin konstnärliga
mission att fylla. Man har en känsla af att vandra bland konstverk
med ädla och stora linier, som stämma sinnet till vördnad och
tacksamhet mot verkens skapare. Öfverallt i dessa dikter återfinner
man hvad Heidenstam själf en gång i sin snillrika studie öfver
klassicitet och germanism betecknat som den klassiska konstens
lifs-nerv, en aristokratisk känsla för den yttre värdigheten, för formen,
för sanningens och fullkomlighetens uppnående i det objektiva. Men
tillika finner man den djupa underton af allvar, som den
uppmärksamme lyssnaren alltid kunnat förnimma i den Heidenstamska
lyriken men som aldrig fått ett så skönt och fulltonigt uttryck som här.
Gång på gång känner man sig under läsningen af dessa dikter slagen
af deras starka frändskap med Goethes lyrik. Det är samma stränga
stilkänsla, samma stämning af klarhet och rö, samma bredd i formen
som man beundrar särskildt i de senare bland Goethes tankedikter.
Heidenstam har här nått den syntes af klassiskt och germanskt,
af klarhet och djup, öfver hvilken han i sina yngre år grubblade.
Det är därför som man inför dessa hans nya dikter erfar en så stark
känsla af konstnärlig fulländning och äkthet, och det är också därför
som man kan vara viss om att äfven kommande tider skola räkna
dem bland det förnämsta, som våra dagars diktning har att uppvisa.
Det är icke lätt att i en diktsamling, präglad af en så enhetlig
stämning och så rik på detalj skönheter som denna, nämna några
dikter, som särskildt förtjäna att uppmärksammas. Urvalet måste i
ett dylikt fall alltid blifva mer eller mindre subjektivt. Den som
skrifver dessa rader skulle särskildt vilja framhålla några dikter, burna
af en kosmisk känsla, som aldrig förut så starkt framträdt i
Heidenstams alstring. Hit höra de bägge dikterna Ensam på sjön och
Bland nattens träd, där känslan af olöslig samhörighet med allt
som lefver tagit sig ett gripande skönt uttryck. Samma känsla ligger
också till grund för den härliga, af den ljusaste inspiration burna
Stjärntändningen med dess praktfulla anslag och dallrar som en svag
återklang genom det lilla vemodiga fragmentet Om tusen år. Både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
