Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren - Bo Bergman: Skeppet och andra noveller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 LITTERATUR
ligtvis är icke bokens hela innehåll af samma beskaffenhet som
inledningsnovellen, om det också måste erkännas, att ingen af
berättelserna kan räknas bland författarinnans mera betydande. Bäst är
väl den på ett folksagomotiv byggda Vattnet i Kyrkviken. Vid sidan
af dessa berättelser omfattar samlingen emellertid äfven ett par
själfbiografiska meddelanden, ett tal till minne af Anders Fryxell, hållet
vid aftäckandet af Fryxellsbysten utanför Sunne kyrka i september
1900 och ett föredrag om Karl August Tavaststjerna, byggdt på
personliga minnen från en samvaro med denne i Visby sommaren 1897.
Det sistnämnda har sitt stora intresse därigenom att det gör oss
förtrogna med de stämningar, ur hvilka Tavaststjernas sista arbete,
den episk-lyriska diktcykeln Laureatus, växte fram. Detta stort
anlagda men hjälplöst brustna och osammanhängande verk nedskrefs
efter hvad vi här få veta i en stämning af nervös arbetsifver och
under loppet af ett par månader, och diktaren var redan vid den
tid då han grep sig an med arbetet intellektuellt desorganiserad
och hade börjat förlora förmågan att klart och medvetet
sammanbinda sina tankar och idéer. Selma Lagerlöfs af djup medkänsla
genomandade men på samma gång af skarp iakttagelseförmåga
präglade framställning bildar öfver hufvud taget ett ytterst värdefullt
bidrag till kännedomen om och bedömandet af Tavaststjernas i vårt
land allt för litet beaktade författarskap.
Redan för åtskilliga år sedan, då Bo Bergman utgaf sin första
novellsamling, Drömmen och andra berättelser, påpekade Levertin i
sin kritik af densamma, att författarens allmänna åskådning, hans
konstuppfattning såväl som hans blick på tillvaron, knappast kunde
anses innebära några lyckliga förebud för hans kommande litterära
produktion. Levertin fann i hans novellistik »en sorts naturlig och
medfödd pessimism, vunnen utan tankens strid, omfattad utan patos
eller lidelse, blott den buttra öfvertygelsen hos ett lifvets styfbarn,
att existensen är ett tomt skuggspel.» Den formella säkerhet, som
utmärkte hans berättarkonst, kunde icke hindra att läsaren af hans
noveller främst erfor ett intryck af surmulen, missbelåten trumpenhet,
som gjorde att man lade boken ifrån sig utan någon egentlig saknad.
De elfva år, som gått sedan Drömmen kom ut, lia i intet hänseende
påverkat Bo Bergmans författarskap. Hans nya bok (Skeppet och
andra noveller) bär i allt väsentligt alldeles samma prägel som
hans föregående. Fortfarande skildrar han viljelösa, trötta och
pessimistiska naturer, som dels af ogynnsamma omständigheter, dels
genom sin egen totala brist på energi och handlingskraft drifvits in i
lifvets återvändsgränder, där de nu ohjälpligen sitta fast och ej ha
annan tröst än den att veta, att de icke ha den ringaste möjlighet
att komma därifrån. Det råder i hela Bo Bergmans novellsamling
ett slags andlig letargi, som verkar tryckande. Ingen stil, ingen kraft,
ingen fantasi, endast obehaglig och pinsam hvardaglighet. Hans
människor äro hvad Schiller kallade »des Lebens flach alltägliche
Gestalten», till på köpet i prononcerad! bedröfliga exemplar. Samma
monotoni behärskar äfven motivvalet. Det förefaller nästan som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
