Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fredsproblemet. Af Ludvig Douglas - Hvad kan åstadkomma fred? Det fortsatta kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträffa, måste dock slutligen föra till en afgjord seger för
någondera af de krigförande grupperna, därest dessa, såsom nu synes
vara fallet, äro beslutna att härda ut till det yttersta.
Möjligheten däremot af en sådan ömsesidig ytterlig utmattning, att fred
däraf framtvingas, ingår icke i ramen af en med praktiska
realiteter räknande undersökning. Skulle nu åter denna undersökning
sträckas ut öfver frågan, på hvilken sida den största
sannolikheten för segers vinnande finnes inom de stridande
stormaktsgrupperna, så skulle den genast af läsaren stämplas såsom partisk,
allt efter den ståndpunkt han själf innehar. Därför må här
endast några fakta anföras, hvilka för frågan om segern måste
anses vara af afgörande betydelse.
Någon möjlighet alt framtvinga segern genom motståndarens
uthungring torde numera icke finnas. Däraf följer äfven, att
sjömakten, om än aldrig så öfverlägsen på den ena sidan, icke
för krigets utgång kan spela någon bestämmande roll.
Det är hos de sammandrabbande landarméerna, som afgörandet
ligger. Åt läsaren öfverlämnas att afgöra, på hvilken sida segern
och framgången hitintills hafva funnits.
Men med uthungringsteorien, hvars oriktighet erfarenheten kan
sägas hafva ådagalagt, sammanbindes ofta den s. k.
utnötningsteorien — d. v. s. öfvertygelsen att motståndaren redan är utsatt
och än ytterligare kommer att utsättas för en så stor förlust af
manskap och befäl, att han snart måste duka under. Med stöd
af den befolkningsstatistik, som står till buds, och de
förlustlistor, som offentliggöras, är man berättigad säga, att denna teori
icke hvilar på verklighetens grund.
Förlusterna i människolif hafva varit förfärliga, och förlusten
i krigsmaterial har gått jämnsides. Fråga uppstår då, i hvad
mån de olika arméerna haft tillfälle ersätta dessa förluster.
Lämnande centralmakterna och deras bundsförvanter samt
Frankrike och Italien ur räkningen, emedan kadrerna i deras
arméer hittills tyckas hafva fyllts i enlighet med deras
värnpliktslagar, samt äfven deras vapen- och ammunitionsförråd icke
uppvisa några nämnvärda brister, måste man här konstatera, att den
engelska armén icke har varit i stånd att ersätta sina förluster
af officerare och af fullt utbildade underofficerare och soldater,
samt att ryska armén icke varit i stånd att i tillräcklig grad
ersätta sina förluster af officerare och sina förluster i allt slags
krigsmaterial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
