Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fredsproblemet. Af Ludvig Douglas - Finnes då intet annat? Sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock icke dödat den. De planer, hvilka nu se dagen att
gemensamt med bundsförvanterna fullfölja målet äfven efter fredsslutet,
tyda på en stigande insikt om att krigets maktmedel icke här
äro tillfyllest. Men därifrån är det dock långt till sanningen,
hvilken stödd på historiens erfarenhet säger, att sedan fred en
gång är slutad, så ligger det icke inom möjlighetens gräns att
upprätthålla en fredlig handelsblockad mot en viss stat. De skador
nämnda stats handel ha fått vidkännas under kriget må hafva
varit aldrig så stora, så ligger det i en varaktig freds natur att
läka dem. Och illa skulle de statsmän tillvarataga det
fredslängtande Europas intressen, hvilka icke i fredsslutet söka uppnå
en sådan af det militära krigsläget betingad europeisk nydaning,
att hvarje stat lojalt kunde finna sig tillrätta i densamma, utan
tanke på att genom ett latent handelskrig söka uppnå hvad det
aktiva kriget icke kunde åstadkomma. Här har sanningen ett
stort arbete kvar.
Englands senaste planer att genom en intensiv äfven de
skandinaviska kusterna omfattande blockad afskära Tyskland från all
maritim tillförsel ligga ännu inom den tankesfären som för England
kräfver ej blott maritim öfvermakt på hafven utan äfven
oinskränkt rätt att i krigstid där lagstifta enligt eget godtfinnande.
Måtte, hvad Skandinavien angår, vi inom oss själfva finna kraft
att motsätta oss dylika anspråk!
Genom händelserna i Orienten har kriget antagit en för det
engelska världsväldet ny och egenartad karaktär. Det nya ligger
i det turkiska rikets militära kraftutveckling och nyvaknade
nationalkänsla. Och af egenartad natur äro de försvarsuppgifter
af såväl lokal som religiös och social beskaffenhet, med hvilka
de engelska militära och civila myndigheterna i Orienten nu måste
befatta sig. Förut alltid initiativtagande, ofta agressiv, blir deras
roll nu sannolikt defensiv. Men med de stora politiska värden
som för England här stå på spel och med det sega och tappra
engelska raslynnet som försvarar dem, torde på den orientaliska
krigsskådeplatsen den krigsbrand ligga, hvilken sist af alla kan
komma att släckas.
Hos ingen af de krigförande stormakterna har under krigets
gång en sådan väfnad af osanningar och förtal fått breda ut sig
öfver hela landet som i Frankrike. De sympatier hvilka ägnas
den ridderliga franska nationen måste mynna ut i en känsla af
förtrytelse öfver att de maktägande i detta land ansett det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
