Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Då statens verk utge tidskrifter. Af Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DÅ STATENS VERK UTGE TIDSKRIFTER
AF FIL. D:R KARL HILDEBRAND
Bland våra svenska tidskrifter firmas några, som utgifvas af
statens verk, och det kan möjligen ha sitt intresse att
någon gång underkasta dem en mera ingående granskning. Man
finner snart en betydande skillnad i fråga om ämnesbehandling
och andra redigeringsprinciper, men i ett afseende äro de
hvarandra ganska lika, däri nämligen, att de ha öfver sig en
mycket högtidlig anda. Jag erkänner villigt, att detta ligger i
sakens egen natur. Statens höga värdighet ger statstidskrifterna
en säregen allvarsprägel, men så mycket viktigare är det då,
att innehållet blir rikhaltigt och omsorgsfullt redigeradt,
eftersom skrifterna eljest bli fullkomligt onjutbara.
En statstidskrifts uppgift är att följa utvecklingen inom något
större statsförvaltningsområde. Statsmakternas åtgärder skola
helt naturligt skjutas i förgrunden, och man kan lätt förstå, att
en utfärdad författning icke kan refereras med användande af
någon saftigare ordkonst. Artiklarna bli torra, och detta leder
alltför lätt till den riskabla situationen, att en statstidskrifts
häften visserligen distribueras — och naturligtvis draga kostnader
för statskassan — men så godt som aldrig öppnas och än mera
sällan läsas. I och med detsamma upphör den förbindelse
mellan redaktionen och läsekretsen, som betyder så oändligt
mycket för en vanlig tidskrift eller tidning; redaktionen trampar
oförskräckt på i redigeringsmetoder, som bli allt mera
slentrianmässiga, och läsekretsen — ja, någon läsekrets finnes egentligen
icke längre, fördenskull ej heller någon kritik. Redaktören
tror, att allt är väl beställdt, ingen människa upplyser honom
om motsatsen, därför att knappt någon enda ordentligt läser
häftena. Häri ligger en stor fara, som måste undvikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0132.html
