Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Trippelalliansens dödskamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 DAGENS FRÅGOR
ändras. Det har betydelsen af ett strategiskt ställningstagande i den
europeiska politiken efter måttstock af läget vid afslutandet; men en
under alla skiften hållbar, bestående grundval bildar det för alla
tider lika litet, som många andra tre- och fyrmaktsförbund under de
sista århundradena och särskildt Heliga alliansen samt Tyska
förbundet. Det fritager icke från grundsatsen ’Toujours en vedette’»! Med
en mera »snillrik nykterhet», för att tala med Mommsen, har sällan
en stor statsman bedömt ett af sin lefnads storverk. Den lifstid, som
beskärdes trippelalliansen — en mansålder — var visserligen icke
kortare än den, som tillkommer dylika kombinationer i allmänhet.
För att rätt förstå och rättvist bedöma den utveckling, som ledde
till att Italien för att citera en ironisk svensk iakttagare »slutligen
fann, att trippelalliansens egentliga innebörd var den att det skulle
anfalla sin gamla bundsförvant», måste man fasthålla dess
förutsättningar. Den tillkom såsom ett motdrag mot den franska Tunispolitiken,
sådan densamma icke utan Bismarcks goda minne inaugurerades efter
Berlinkongressen; den tillkom, innan den tysk-engelska motsättningen
och Italiens egna expansionssträfvanden förändrat maktbalansen i
Medelhafvet och innan det genom Berlinkongressen skapade läget på
Balkanhalfön afslöjat sin bräcklighet och börjat störta samman;
och den tillkom slutligen utan den inre samhörighetskänsla folken
emellan, som skänkt det t3^sk-österrikiska förbundet, Rysslands
Balkan-allianser eller det engelsk-amerikanska samförståndet deras sega
lifskraft. Sådant var »rebus sic stantibus». Trippelalliansen kan
såtillvida betraktas såsom ett visserligen sublimeradt stycke kabinettspolitik.
Den fransk-italienska motsättning, som skapats genom
Bardofördraget och därmed i samband stående tilldragelser och som odlats
under Francesco Crispis utprägladt centralmaktsvänliga ledning,
förlorade sin skärpa och betydelse genom Rudinis politik och aflägsnades
fullständigt genom Barréres målmedvetna och skickliga sträfvanden att
till hvarandra närma »de latinska systerfolken». Det samgående mellan
England och trippelalliansen, som utgjorde en hörnsten i lord Salisburys
politik, gaf Italien den för ett land med dess geografiska
konfiguration nödiga betäckningen från sjösidan liksom den för ett land med
dess ekonomiska struktur nödvändiga säkerheten i tillförseln. Med
sekelskiftet inträdde den alltjämt växande spänning mellan England
och Tyskland, som ledde till en utjämning mellan förstnämnda land
samt Frankrike och Ryssland och därigenom medförde en fullständig
omkastning af maktläget i Medelhafvet och, i förening med andra
faktorer, på Balkanhalfön. I samma riktning verkade ock den
imperialistiska expansionsströmning, som med landets stigande ekonomiska
utveckling och konsolidation gjort sitt inträde i den italienska
politiken. Planerna på Tripolis såsom ersättning för det förlorade
Tunis nödvändiggjorde ett samförstånd med västmakterna
(fransk-italienska öfverenskommelsen 1902), som ställde Italien i motsättning till
den tyska Marockopolitiken. De italienska Balkanintressena
fram-drefvo redan vid trippelalliansens första förnyande 1887 införandet af
den kompensationsklausul, som spelat en så stor roll i de italiensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
