Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Svenska kyrkans kropp och själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 DAGENS FRÅGOR
hållanden betecknande. Han älskar hvarken politicorum ccesaropapiam
med kyrkans förvandling till ett ämbetsverk under någon sorts
öfver-konsistorium, ej heller »ohejdad kyrklig maktfullkomlighet och
ren-odladt prästvälde», som visat sig farligast för religionen själf.
Därjämte kommer vår kyrkas liturgiska konservatism på tal. Den
svenska prästvigningens solenna former påminna om de katolska, och
äfven på åtskilliga andra punkter är kontinuiteten bevarad med
medeltidskyrkan, här och där t. o. m. trognare än i den anglikanska
kyrkan. Det påpekas, att man i det förhållande mellan form och
innehåll, som i sådant kommer till synes, kanske kan spåra en
egenhet i det svenska lynnet: om där finns en viss böjelse för ståt och
stelhet i uppträdandet, är den månne icke stundom till för att dölja
en skygg försynthet? »Ömtåligheten vill ej prisgifva sig, den finner
sig dold och skyddad i den fasta, ärfda, fulländade formen. På
samma gång kan hon inlägga i den all sin innerlighet.»
Den svenska kyrkans själ är lutherdomen, »den evangeliska
principen orn gudsförhållandets rent personliga väsen». Här skisseras
med djärfva grepp de tre fromhetstyper, som utdifferentierats ur
»medeltidens af mångahanda stoff sammanväfda fromhetslif»: Erasmus’
upplysta bildningsreligion, som satt djupa spår efter sig i den engelska
kyrkan och återfinnes t. ex. i den katolska modernismen — Loyola:
den medeltida mystikens metodiska själsträning med utomordentlig
pedagogisk skicklighet tagen i kyrkans tjänst — och slutligen Luther:
fullföljandet af vissa mera positiva tendenser i medeltidsmystiken till
en fromhetsart, behärskad af den rent personligt-etiska motsatsen
skuldnåd. Den sista typen är för svensk fromhet karakteristisk; redan
Birgitta visar tendenser i denna riktning.
Öfvertagna ordningar och gudstjänstformer ha genom denna
evangeliska insikt besjälats med nytt lif. På kyrkoorganisationens
område leder lutherdomen till principen om författningens frihet, d. v. s.
grundsatsen att ingen särskild form af kyrkoorganisation är genom
gudomligt bud föreskrifven — en grundsats, som är främmande
såväl för katolicismens tro på en allena saliggörande kyrka som för
kalvinistisk sträfvan att organisera »bibliska» församlingar. I
guds-tjänstlifvet behandlar den gamla former »utan vidskeplig respekt, men
också utan ofri respektlöshet». Troheten mot bekännelsen består
från denna utgångspunkt ej i att man besvärjer vissa paragrafer, utan
i att man fördjupar sig i den evangeliska trons väsfen och känner
sig hemmastadd däri. Kättarprocesser ha sällan förekommit i den
svenska kyrkan, kanske till en del på grund af den religiösa enhet
på evangelisk grund, som vårt folk så fullständigt som knappt något
annat ägt.
Detta enhetsmedvetande har i vårt land förbundits med de
nationella uppgifterna, och just i denna förbindelse ligger Sveriges
originalitet i kristendomens historia. »Sverige är det enda land, hvarest
lutherdomen förbands med en storstilad politik och ett starkt
nationellt medvetande. Kalvinismen har skapat politisk heroism och
folkligt medvetande i Holland, Frankrike, Skottland, Amerika. Luther-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
