Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ålandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde det icke finnas något bättre sätt att ådagalägga detta
än att låta sagda förhållande alltjämt äga bestånd.» Det är
från dessa utgångspunkter, som en trots det polemiska
skummet på ytan dock i hufvudsak enig svensk folkmening kan
påräknas som stöd åt regeringen, då den går att i detta
riksviktiga ärende utföra sitt värf. Af stor vikt är emellertid, att
den nyss skedda enighetsmanifestationen verkligen fattas som
förpliktande och ej allenast ter sig som en tom ceremoni
under en hvilopaus i partikäbblet. Inför utlandet, där man
ej har tillfälle att känna den historiska och personliga
bakgrunden, kommer presspolemiken om en sådan lifsfråga att
uppfattas på helt annat sätt än här hemma, och resultatet
kan härigenom bli ett rakt motsatt det, som vederbörande
i sin nervositet trott sig främja. Af alla partier — från
första kammarens höger till andra kammarens
socialdemokrater — skedde en anslutning till den regeringsförklaring,
hvari uttalades vår föresats att »med häfdande åt alla sidor
af vår själfbestämmelserätt bevara en sträng och opartisk
neutralitet» och vår lifliga önskan att »undgå att indragas i
krigiska förvecklingar». Därmed bekräftades ånyo de redan
förut af regeringen proklamerade och af riksdagen gillade
grundlinjerna för svensk politik under världskriget. Från
misstankar för äfventyrlig krigslystnad borde väl därmed ha
fritagits det enhälliga svenska krafvet på att ej vår fria
själfbestämmelserätt får försvagas genom det hot mot vårt
oberoende ett befäst Åland innebär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
