Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Sverige och världskrisen för hundra år sedan och nu. Af Sam. Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresse. Under det förra, neutralitetsperioden, hvilken från
världskrigets återuppflammande våren 1803 räckte till slutet af
1805, är den betydelsefulla frågan framför andra naturligtvis
den, huru England därunder skulle behandla den svenska
handeln. Man var ju från föregående krigsskeden, alldeles såsom
nu, van vid ett långt gående godtycke, mot hvilket de nordiska
staterna visserligen 1780 och 1800 sökt värna sig med de
väpnade neutralitetsförbunden, men England hade aldrig behagat
acceptera de af dessa häfdade principerna. När världskriget
åter utbröt 1803 och Napoleon lät dekretera, att kontinenten
från Italiens sydspets till Elbes mynning skulle vara spärrad
för varor eller fartyg från England, befanns det emellertid, att
Sverige satt inne med en trumf vid förhandlingar med
England. Det var behofvet för sistnämnda makt att öfver Sverige
öppna vägen för sig och sina köpmän för postala och andra
förbindelser med Europa, särskildt dess östra delar. Skickligt
begagnades också denna trumf af den svenska regeringen vid
förhandlingar, som omsider utmynnade i den förmånliga
traktaten af den 25 juli 1803. Här är icke plats att påminna om
hvad den gaf i ersättning för förut gjorda beslag af fartyg och
varor, men väl kunna dess bestämmelser om den svenska
handelns fortgång under kriget vara värda en erinran.
Traktaten hade noggranna specifikationer på de varor, som
skulle anses såsom krigskontraband — mynt, vapen af olika
slag, trupper, hästar, bevärade fartyg och artiklar omedelbart
användbara vid deras utrustning m. m. — hvilka varor finge
af krigförande makt (i detta fall England) konfiskeras, om de
uppbringades på neutrala (d. v. s. svenska) fartyg under resa till
den krigförande maktens fiender. Vidare följde en grupp andra
varor — lifsmedel, beck, tjära, andra råvaror tjänande till
fartygsutrustning m. m. — till hvilka den krigförande makten ägde
förköpsrätt mot erläggande af varuvärdet jämte 10 procents
förhöjning, för den händelse de uppbringades på neutrala fartyg
på väg till fientliga hamnar. Voro de åter destinerade till
neutrala hamnar men uppbringades under misstanke, att deras
verkliga destination vore fiendehamn, skulle uppbringaren,
därest vederbörlig undersökning ådagalade, att han misstagit sig,
lösgifva dem samt erlägga skadestånd för tidsförlust och
kostnader. Funnes grundad anledning att tro, att de dock skulle
falla i fiendehand, ägde dock äfven nu England rätt till förköp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
