Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bostadsfrågan under krigskonjunkturer. Af Yngve Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOSTADSFRÅGAN UNDER KRIGSKONJUNKTUR 27H
Ledighetsprocenten för den viktigaste smålägenhetstypen, ett
rum och kök, hade 1915—16 rentaf nedgått till 0,6 %. Vi
närma oss alltså starkt nivån under århundradets första fem år
— hyresgästföreningarnas och den kommunala
reformagitationens klassiska år.
Hyresvärdarna ha å sin sida icke försummat att utnyttja denna
förskjutning i marknadsläget. Med början i Stockholm och
fortsättning i de flesta större landsortsstäder hafva
fastighetsägareföreningarna påyrkat generella hyresstegringar med 10 ä
20 X, och det lider icke något tvifvel att sådana stegringar i
afsevärd utsträckning redan genomförts i fråga om lägenheter
med längre uppsägningstider, d. v. s. de större — där tillgången
i förhållande till efterfrågan är störst. Smålägenheterna återstå,
och man har sålunda troligen att vänta en rätt stormig sommar
på hyresmarknadens område.
Hvad kan i detta sakernas läge från det allmännas sida
åtgöras?
Botemedlet är ju klarligen endast ett: produktionens höjande.
Vid sidan häraf, där så kräfves, en rationellare ordning af
distributionen. Lindrande medel af flera slag kunna därjämte tänkas,
men gifvetvis får man akta sig för att öfverskatta deras
betydelse.
I sin första framställning till civilministern (22 mars) ägnade
sig bostadskommissionen uteslutande åt de åtgärder, som kunde
anses grundläggande för afhjelpande af nödläget å
bostadsmarknaden, åsyftande ett ökadt och förbilligad! kapitalflöde till
byggnadsindustrien samt ett nedbringande af priset å
byggnadsmaterial. Den senare frågan måste nog anses som den viktigaste;
dess vidare utredning anförtroddes af civilministern omedelbart
åt särskilda sakkunniga, hvilkas förslag i dagarna väntas
föreligga. Det torde därför icke nu löna sig att vidare diskutera
detta spörsmål. Med all sannolikhet måste lösningen sökas i
någon slags exportreglering med utgångspunkt från den
naturliga fordran, att landets industrier för utlandets lysande
vinstmöjligheter icke alldeles skola förbise hemmamarknadens behof.
Men genomförandet af en sådan reglering är nog icke så enkelt.
Erfarenheterna af exportförbudet å trämassa ha gifvit en kraftig
erinran om att dessa frågor äfven ha en politisk sida, som ej
får förbises. Önskvärdt vore naturligtvis, att en frivillig
öfverenskommelse med vederbörande industrigrenar kunde träffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
