Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkopolitiska riktlinjer. Af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för handen varande former af förening mellan statsmyndighet
och kyrklig förvaltning; snarare må detta samarbete betraktas
såsom normalt, af hvilket må göras det bästa möjliga bruk.»
Här är tankarnas grundläggning en annan än hos Fries.
Statskyrkan är här så att säga det sekundära begreppet och
folkkyrkan det primära och religiöst betydelsefullare: det innebär
nämligen, att det religiösa arbetet är inriktadt på ett
genomträngande af hela folket och dess lif på kulturens olika områden;
anslutningen till staten blir en konsekvens häraf och kunde
tänkas fastare eller lösare efter olika tidsförhållanden. Fries
åter fattade på boströmskt vis kyrkan såsom rent af en
funktion af staten, såsom »staten själf såsom positivt ordnande sina
religiösa angelägenheter».
Hur Eklunds linje har anknytning i gamla lutherska
tankegångar, kan man se af biskop Billings på sådana tankegångar
hvilande korta framställning Om kyrka och stat i ett
föredrag i Upsala 1907 (Sociala spörsmål i kristlig belysning, III;
Almqvist & Wiksell; pris 25 öre). Här framhäfves på gammalt
lutherskt vis ordets förkunnelse och sakramentens utdelning
såsom kyrkans centrala lifsintresse och hörnstenen i dess
samfundsbyggnad; yttre kyrkliga ordningar äro icke gudomliga
anordningar, utan skola bedömas efter sin betydelse för
nådemedelsförvaltningen. Att det nära sambandet med staten är det
för kyrkan normala och mest önskvärda, beror på att kyrkans
uppgift ej blott afser individer utan omsluter hela folk. »Intet
i världen kan med sådan rätt som kristendomen säga: intet
mänskligt anser jag vara för mig främmande. Den afser ej
blott några människors frälsning, utan den är den starkaste
och mest omfattande kulturmakt i världen.» Beträffande frågan
om eventuell skilsmässa mellan stat och kyrka blir biskop
Billings slutsats: »Om kyrkan får själf stifta kyrkolag eller icke,
själf bestämma om de så kallade kyrkliga böckerna eller icke,
om hon hedras eller icke, om hennes yttre förmåner äro större
eller mindre — allt detta och annat liknande är ej likgiltigt för
henne, men allt sådant berättigar eller förpliktar henne ej till
att begära skilsmässa från staten. Då först är stunden inne
härtill, när hon ej därförutan kan förkunna Guds ord rent och
klart och efter Kristi instiftelse förvalta sakramenten.»
De folkkyrkliga tankarna är det ock närmast, som förfäktas
i den upsaliensiska »ungkyrklighetens» organ Vår Lösen, af prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
