Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Svenska krigsintryck våren 1915—våren 1916. Af Herman Brulin - 1. Centralmakterna - Sven Hedin: Från fronten i väster. Kriget mot Ryssland - Karl Hildebrand: Ett starkt folk. Donaumonarkien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 LITTERATUR
1. Centralmakterna
Först och främst är att märka dubbleringar af de båda nyssnämnda
författarna, nu med skådeplatsen förlagd till öster. Sven Hedin har
med Kriget mot Ryssland (Stockholm, Alb. Bonnier 1916, 964 s.,
omkr. 400 ill.; pris h. 12 kr., inb. 15 kr.), öfverträffat sig själf ej blott
i volymens tjocklek och illustrationernas mängd, utan i själfva verket
äfven i skildringens intresse. Eljest är arbetet till sin karaktär med
förtjänster och fel mycket likartadt det föregående. Äfven detta är
närmast att jämställa med en krigskorrespondents dagbok — en
korrespondents, åt hvilken fritt tillträde lämnats i sällsynt grad — fylld
af ypperliga och intressanta iakttagelser, men utan syntes af dessa
och utan fördjupande i studier öfver hvad som ligger bakom dem.
Man får naturligtvis vara förf. tacksam, att han velat så snart som
möjligt ge sin läsekrets så mycket som möjligt af allt det stora och
märkliga han själf fått upplefva, äfven om detta bättre skulle
kommit till sin rätt genom starkare koncentration och färre utvikningar.
Egentligen är det skada, att det nya arbetet måste lefva i sin
föregångares skugga. Ämnet ligger ju denna gång oss svenskar så
ofantligt mycket mer om hjärtat. Och i själfva verket har förf. denna
gång trängt kriget ännu närmare in på lifvet — det märks för öfrigt
redan på illustrationerna. Omedelbart efter de segrande trupperna
besöker han den ena återtagna eller nyeröfrade staden och fästningen
efter den andra — i Ostpreussen, i Galizien och i Polen — och det
händer också ej så sällan, att han befinner sig i själfva stridslinjen.
Då han från rådhusbalkongen i Jaroslau ser tyskarna tilltvinga sig
öfvergången öfver San eller från general v. Kneuszls »Gefechtstand»
åser stormningen af Josefowka, medan granaterna explodera på intill
fyrtio meters afstånd, är han bataljen så nära, som en civil gärna
kan begära. Dagens Nyheters recensent ( - b—) underkände Hedins
bok därför att »den icke ger ens den ytligaste föreställning om hvad
kriget egentligen är». Visst är det mycket i de tusen sidorna, som
lämnar läsaren oberörd, men har man följt Hedin på hans bilfärd
genom »den brinnande staden», det af ryssarna själfva antända Brest
Litovsk, eller bland de döende ryssarna på de ännu ej uppröjda
stridsfälten vid Berzniki och Zwinia, så nog stannar kvar i minnet
något annat än bilden af »ett muntert lustläger». Det är icke sant,
att »denna skildrare känner uppenbarligen ingenting», men det är ej
blott inför det af kriget vållade lidandet, som han känner något, utan
också inför det mannamod, som där tar gestalt.
Har Hedins bok sin styrka i de omedelbara intrycken, så äger
Karl Hildebrands Donaumonarkien i krig (Stockholm, Geber 1916,
184 s., ill.; pr. kr. 3,25) särskildt värde genom sin grundval af
omfattande studier, utan att dock därför lida brist på personliga
iakttagelser, hvilka i synnerhet hvad den af Hedin ej besökta italienska
fronten angår äro af mycket lif och intresse. Arbetet är byggdt som
en fullständig pendang till »Ett starkt folk», med intresset särskildt
riktadt på försöken att lösa de inre problem, som kriget fört med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
