Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Henrik Schücks Shakspereverk. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanfattande bild af hela den rika och mångskiftande värld,
som lefver upp för oss i den Shakspereska dramatiken, måste
förstå att ur stoffets oerhörda massa skilja ut det väsentliga
och betydelsefulla, han måste visa upp, hur nära Shaksperes
hela diktning sammanhänger med den kultur, som utvecklats i
den Elisabethanska epokens England, han skall lära oss förstå,
hur dåtidens sceniska diktning stod i beroende af
samhällsförhållandena, och till sist — och detta är ingalunda det minst
betydelsefulla — måste han med orädd hand röja ur vägen alla
de feltolkningar och missförstånd, som lärdt fantasteri, estetiskt
teoretiseringsbegär och s. k. »psykologiskt skarpsinne» i
förening under tidernas lopp hopat kring Shaksperes namn. Hvar
och en som som haft tillfälle att närmare följa
Shakspereforskningen måste ha lagt märke till att man där snart sagdt vid
hvarje steg mötes af omdömen och tolkningar, hvilka bära
tydligt vittnesbörd om att granskaren ej gått till studiet af sin text
med den förutsättningslöshet, som är all verklig forsknings
förnämsta villkor. Otaliga äro de kommentatorer, som med ifver
och energi arbetat på att i Shaksperes verk inlägga ett
djupsinne, som helt och hållet härstammat från vederbörandes eget
ingenium. Till och med i noterna till vår egen berömda
Hagbergska Shaksperetolkning finner man här och där
kommentarier af dylikt slag. Men ej blott den gamla teoretiska
estetiken utan äfven den modernare litteraturhistoriska riktning,
hvilken principiellt söker att i hvarje diktverk finna allusioner
på författarens privata och personliga förhållanden, har satt sina
märken i Shakspereforskningen. Emellertid besannas här till
fullo hvad Schück en gång i en studie öfver litteraturhistoriens
allmänna metodik yttrat om arbeten af denna beskaffenhet: »En
stor del, kanske den allra största, af dessa psykologiska
litteraturstudier består blott af ovederhäftigt prat utan något underlag
af verkligt vetande.» Ty knappast någonstädes inom
litteraturhistorien torde man möta teorier så löst grundade som de,
hvilka uppställts för att förklara Shaksperes inre utveckling och
belysa sammanhanget mellan hans personliga erfarenheter och hans
dramatik. Allt dylikt måste den, som vill behandla Shakspere
ur vetenskaplig synpunkt, utan hänsyn röja ur vägen.
Shakspere-forskarens uppgift är därför i stort sedt nästan lika
mycket negativ som positiv, och det är lätt att inse, att detta i högst
väsentlig grad komplicerar hans arbete. Men dessa svårigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
