Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under världskriget. Af Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA UNDER VÄRLDSKRIGET 369
tionen till ett lämpligare tillfälle, då de fruktade att en sådan
ändring skulle åstadkomma en just nu synnerligen ovälkommen
oro i landet. Yuan svarade naturligtvis, att frågan var af
uteslutande inre politisk art och att någon oro i landet ej behöfde
befaras. Hade Japan hållit sig utanför, hade kanske rådet gjort
någon verkan; som det nu var tjänade det endast till att få den
något lugnade hätskheten mot det landet att blossa upp på nytt
och att ge den japanska pressen tillfälle att na säga till Yuan:
Om du inte lyder våra vänliga råd, så ser du, hur det går; det
är tydligen alldeles nödvändigt, att vi komma och hålla ordning
i Kina.
Men det var för sent att stanna; maskinen var satt i gång,
och den fick gå — tills den sprack. Folkets representanter
valdes och samlades i Peking. En västerländsk åskådare måste
fråga sig: hur var det med valrätten och valbarheten, gick
röstningen ärligt till o. s. v. Allt detta är frågor, som jag måste
lämna obesvarade, om ej resultatet af det hela kan ge ett svar.
Jag har sett regler för allt detta, jag har sett en många tiotal
meter lång vallängd uppspikad på Pekings stadsmur utanför
vallokalen, jag har sett en lång rad af kineser med värdiga låter
gå och lägga sin valsedel i urnan — men hvad vet jag eller
någon europé om spelet bakom kulisserna? Under valdagarna
inbjöds hela den europeiska kolonien i Peking att närvara, man
mottogs af språkkunniga kineser, som förklarade proceduren,
allt skulle ske så öppet och ärligt som möjligt. Än en gång
måste man erkänna, att iscensättningen var gjord af mästarhand.
Så kom den stora dagen, då representanterna sammanträdde.
Af en händelse, som det hette, stod först på listan bland de
valda från Peking mandschuprinsen Pu-lun, f. d. presumtiv
tronföljare, tills han blef ovän med änkekejsarinnan. Denne öppnar
förhandlingarna som en slags ålderspresident, och blir genast
vald till församlingens talman. En onekligen klok men skäligen
bisarr detalj är väl detta, att låta den f. d. legitime tronarfvingen
presidera vid den församling, som skall låta usurpatorn bestiga
tronen!
Det hela går som ett urverk; diskussion är nästan öfverflödig,
propositionen om konstitutionens förändring till monarki
antages omedelbart enhälligt, och en skrifvelse aflåtes till
presidenten med detta innehåll. Nu skulle ju församlingen ha
fullgjort sitt värf, men den gaf sig själf auktoritet att äfven å Kinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
