Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under världskriget. Af Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må alla Kinas vänner hoppas, att det gamla landet undgår
ett sådant öde!
Peking april 1916.
Förf:s förutsägelse har slagit in. Det oväntade har inträffat, och
horoskopet för Kinas framtid är svårare att ställa än någonsin.
Det var i slutet af mars som mandatet om de monarkiska planernas
upphäfvande offentliggjordes. Som redan af föregående skildring
framgår, stillade detta ej rörelsen i de södra provinserna, städse i
antagonism mot norden. Den 27 mars vände sig den del af den
upplösta nationalförsamlingen, som samlats i Shanghai, till diplomatiska
kåren i Peking, förklarande Yuan som högförrädare. Samtidigt
yppades en upprorsrörelse i Kwantung och, som The Times’
Pekingkorrespondent uttryckte sig, »guvernörens lojalitet började bli af
neutral art». Den 6 april förklarade sig provinsen oafhängig och ett
par dagar senare följde provinsen Chekiang exemplet, trädande vid
sidan af Yunnan, Kweichou och Kwangsi. Den 13 följde Kiangsi.
Därmed följde inställandet af statsinkomsternas försändande till Peking.
Som en motstöt från Yuans sida kom pålysandet af ett moratorium.
Inbördes strider och finansiell oreda täflade med hvarandra, och ej
heller den i Nanking församlade republikanska konferensen kunde
enas om en gemensam riktlinje. Under sådana förhållanden kvarblef
Yuan vid makten, och det föreföll som om den åter hölle på att
konsolideras i hans händer, då jätteuppgiften visade sig ha uttömt
hans krafter. Vicepresidenten Li-yuan-hung, medlem af det ofvan
omtalade oppositionstriumviratet, blef den som närmast fick efterträda
honom. Emellertid synes Japan förbereda det fruktade ingripandet
»for preserving the peace in the Far East», och senast ingår
underrättelsen att högste befälhafvaren öfver kinesiska flottan den 27 juni i
flottans namn kräfver återinförandet af den provisoriska författningen.
»I annat fall kommer flottan att uppsäga tro och lofven.»
Ur en mycket initierad nekrolog i The Times må här några utdrag
anföras till Yuans karakteristik.
Hans död lämnar Kina utan någon ledande personlighet. Han var
den ende, som efter änkekejsarinnans död visat sig äga de
härskaregenskaper, kineserna kräfva af sina regenter. I österländsk
statskonst och i den politiska intrigens konst var han en mästare. Fullt
litande på sig själf, förtegen, rik på utvägar, lämnande föga åt sina
medhjälpare och intet åt slumpen, tog han makten från hvarje man
han ansåg som obekväm. Värdig och städse full af courtoisie lät
han dock aldrig handen af stål kännas under sammetshandsken förrän
ögonblicket var kommet för en coup de grâce. Hans mod var af
det mest beräknande slag och han brände aldrig sina skepp. Han
var en fullt öfvertygad anhängare af den moralfilosofi, på hvilken
Kinas kultur är grundad, och medan han önskade att orubbad
behålla de fundamentala traditionernas kontinuitet, var han i ordets fulla
betydelse en uppbyggande härskare. Hvarje verkligt önsklig reform
i fråga om lagstiftning, uppfostran, arméorganisation, opieförbud o. d.
hade hans kraftiga stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
