Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - De allierade och Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väga, men eftergifvenhet af det slag, som ibland i pressen påyrkas
såsom statsklokhet, kan nog icke dess mindre under ogynnsamma
omständigheter föra Sverige in i en malström, liknande den, som
uppslukat det förödmjukade Greklands själfständighet.
Sådana nära till hands liggande lärdomar äro naturligtvis
ententens längst gående svenska apologeter ej benägna att draga af de
senaste händelserna i Grekland. Redaktör Hj. Branting t. ex. levererar
i Soc. Dem. en ytterst partisk öfversikt af konfliktens
utvecklingshistoria och har intet klandrande ord att säga om »den senaste
påtryckningen från Västmakterna» (till hvilka han på sista tiden äfven
synes räkna den tredje ultimatumsmakten, Ryssland). För honom är
konung Konstantins försök att hålla Grekland utanför kriget och
upprätthålla dess neutralitet allenast »dynastipolitik» och glädjen öfver
att »kungaministären» blivit störtad kommer honom att alldeles
öfverse med att detta skett på utländskt maktbud, understödt af
uthungringsblockad och hot om bombardement eller ockupering af
Greklands hufvudstad. Venizelos, mannen som förordat en »modig
uppslutning» vid ententens sida, är hr Brantings hjälte, och de kraf
ententemakterna framställde i sitt ultimatum åtnjuta efter allt att
döma hans sympati utan några förbehåll. Motsatta uppfattningar här
i Sverige gör han på förhand misstänkta genom att om dem insinuera,
att de framkomma på beställning af ledarne för »den tyska
propagandan». Efter denna hr Brantings kraftprestation såsom apologet
för stormaktspåtryckningar mot misshagliga neutrala stater frågar
man sig bekymrad, i hvilken utsträckning han skulle stödja en
motsvarande påtryckning på vårt eget land, om framdeles en sådan skulle
befinnas ligga i ententens militärpolitiska intresse och den med
tillräcklig smidighet bemantlades på ett sätt, som någorlunda kunde
tillfredsställa ett demokratiskt samvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
