Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Franska krigskarikatyrer. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultatet af ett systematiskt försök att enrollera alla Frankrikes
skämttecknare af rang — le bataillon sacré des humoristes, som
Geffroy säger i företalet — i en stor pennfäktararmé med
förkunnande af Frankrikes ära och Tysklands vanheder såsom
gemensam uppgift. Med denna allmänna
skämttecknaremobilisering i Frankrike kan man ej jämföra krigsbildernas
dominerande förekomst i olika länders skämttidningar såsom
Simplicissimus, Le Rire och Punch eller ens vissa dagliga engelska
tidningars dag efter dag fortlöpande serier af krigskarikatyrer.
Frankrike innehar, som sagdt, obestridligt försteget i detta
afseende, och det har vunnit och befäst detta försteg genom en
organisation af karikatyrvapnet, hvilken i metodisk grundlighet
kan mäta sig med den tyskarna utvecklat på helt andra
områden af den moderna krigsberedskapen.
Geffroys förord till det ofvan omtalade, magnifikt utstyrda
praktverket beskrifver detta såsom åsyftande att blifva »ett
monument åt deras rätt och ära, som kämpa för alla, och
samtidigt ett vanhederns monument åt det tyska brottets
manifestationer.» Bland medarbetarna kan han uppräkna så kända namn
som Willette, Steinlen, Ibels, Hansi, Hermann-Paul, Léandre,
Huart, Depaquit, Rabier, Roubille, Jou, Noël och Valloton samt
som ett slags »neutral» hedersgäst den kända holländske
tecknaren Louis Raemaekers, hvars förmåga att »brännmärka
brottsliga ansikten» gjort honom till en högt skattad bundsförvant
åt den franska konstnärsbataljonen, särskildt på dennas
indignationsafdelning.
Mindre omstridda än dessa till nationalhat hetsande
indignationsteckningar äro från neutral synpunkt de bilder, som
predika beundran för fosterlandsförsvararnes tapperhet och vilja
stärka allmänheten till segervisshet och uthållighet. Medlen äro
därvid mångahanda. Man tecknar t. ex. små humoristiska
genrebilder från skyttegrafslifvet, framhäfvande kallblodigheten och
glädtigheten hos »les poilus». Eller man prisar de
hemmavarandes offervillighet och omtanke, när det gäller »dem därute».
En förtjusande teckning i Gustave Hervés La Victoire (till
nyåret 1916 kallad La Guerre Sociale och dagligen försedd
med en skämtbild, ofta i direkt rapport till den af Hervé
signerade ledarens grundtema) framställer sålunda en ung flicka,
som kommer med familjens traditionella »ullstrumpor» för att
offra deras innehåll på det stora segerkrigslånet. Hon säger till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
