- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
437

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Drill och befälsföring. Af Carl Rosenblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DRILL OCH BEFÄLSFÖRING 437

der sunda förhållanden en mera demokratisk klassutjämning
komma till stånd, än inom något annat område af stats- och
samhällslifvet, ej blott inom manskapet, där det är själffallet,
utan äfven inom truppförbandet i dess helhet. Där så ej är fallet,
beror det vanligen på bristande kvalifikationer hos befälet eller
hos truppen. Praktisk läggning, allvar och rättrådig stränghet
med godt humör och gemyt bakom äro oeftergifliga villkor för
en förman och uppfostrare. I hvad mån han fyller måttet i
dessa afseenden, kan af en van iakttagare afläsas i truppens
uppsyn och sätt att tala.

Disciplinär anda och moral liksom den tekniska utbildningen
framgå ur en mosaik af detaljer; båda kräfva samma minutiösa,
oaflåtliga, aldrig slappnande noggrannhet. En försummelse, ett
fel måste genast rättas, tillrättavisas eller bestraffas. Där felet
beror på slarf, lättja e. dyl. men ej är af art att föranleda
anmälan, skall det omedelbart följas af muntlig tillrättavisning,
som är väl anpassad efter förseelsen samt den felandes
sinnesförfattning, hvarvid den senare faktorn skall träda i förgrunden.
Konsten att tillrättavisa är svår, men af stor betydelse för
disciplinen. Förmannen skall intränga i den felandes uppfattning
af förseelsen, hans förutsättningar för att förstå sitt brott; där
så krafs skall han upplysas klart och kort om innebörden af
sitt felsteg. Först sedan skuldkänslan vaknat, är han mogen
för tillrättavisning. Denna skall afpassas så, att den »tar», men
får aldrig taga form af sårande hån, råhet eller förolämpning.
Däraf följer ej, att en skrapa skall vara höfligt mjuk eller vek;
där så krafs måste orden bita som moraliska piskslag, men den
effekten nås aldrig med obehärskadt bullrande; brist på
själf-behärskning blir alltid ett svaghetstecken och härför ha
underlydande mycket skarp blick. Här gäller samma regel som för
gifterna i farmakopén: verkans riktning beror på dos och
applikation. En illa anpassad eller oklokt formulerad
tillrättavisning skadar disciplinen, genom att lämna kvar en känsla af
bitterhet och trots. Slapp befälsföring är ett oting, undergräfvande
för disciplin och myndighet, men på samma gång farlig för de
underlydande själfva; mången har på grund däraf fått sin
framtid förstörd. Gröfre disciplinbrott visa sig nämligen ofta vara
framgångna ur ett disciplinvidrigt uppträdande, som tolererats
eller slappt behandlats. Den »beskedliga» befälskategorien borde
afstängas från beröring med trupp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free