Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Ekonomiskt förnuft och oförnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanningars praktiska framgång måste vara utrotning af föreställningen, att
ekonomiska åtgärder alltid befordra vissa och motverka andra
»intressen» och att det är hänsyn till dessa »intressen» som bestämma
vetenskapsmännens ställning till åtgärderna. Verkliga förhållandet är, att
en ofantlig mängd åtgärder på det ekonomiska området icke gagna
några intressen alls utan endast skada och att andra, dock betydligt
färre, icke skada några intressen alls; men äfven om åtgärderna skulle
gagna vissa intressen och skada andra, är detta ej på något sätt
afgörande för den skolade bedömarens ståndpunkt, utan han ledes af
hänsyn till det gagn eller den skada de vålla folket som helhet eller
folkhushållningen, som de särskilda intressena, vore det så en hel
näringsgrens, uteslutande ha att tjäna. Valet står med andra ord i
synnerligen många fall mellan förnuftiga, genomtänkta åtgärder, som
taga hänsyn till sammanhanget mellan orsak och verkan, och
ekonomisk humbug, som stjälper där den påstår sig hjälpa. Det är på
denna skillnad mellan förnuft och oförnuft i själfva åtgärderna, som
meningsskiljaktigheterna oftast bero; motsatserna beträffande
åtgärdernas syfte äro långt färre än man vanligen tycks tro. En kunnig
läkare och en kvacksalfvare vilja sannolikt båda bota patienten, men
på sin höjd den förre lyckas göra det.
Det stora öfningsfältet för de ekonomiska kvacksalfvarna är för
närvarande »dyrtiden» — d. v. s. prispolitiken och den därmed nära
sammanhängande lifsmedelspolitiken — så som alltid varit fallet i
tider af prisstegring och extraordinär knapphet på förnödenheter.
Under sommarmånaderna har i mer officiell form hos oss utkommit
en kritik af vissa utländska åtgärder på detta område, nämligen en
liten »Utredning angående straff för samhällsskadligt konstladt
åstadkommande af knapphet på förnödenheter m. m.», verkställd inom
Justitiedepartementet af en domstolsjurist, en juridisk vetenskapsman
och en nationalekonom. Det endast 33 sidor digra häftet är så
lättfattligt och belysande, att man endast kunde önska dess spridning i
en mer populär form och framför allt ville anbefalla det till flitigt
studium af dem som hos oss för statens räkning handlägga hithörande
frågor, närmast Statens lifsmedelskommission; ty äfven om icke från
denna kommission utgått förslag om fängelsestraff för upplagring af
varor, hvilken lagstiftningsprodukt aflifvas i den ifrågavarande lilla
skriften, äro utredningens slutsatser fullt tillämpliga på många af de
förslag kommissionen eller vissa bland dess ledamöter tid efter annan
framburit, särskildt beträffande maximipriser.
Utredningen belyser främst innebörden och verkan af
straffåtgärderna mot prisstegring i Österrike och Tyskland, och resultatet blir
på hvarje punkt, att åtgärderna varit fullkomligt ineffektiva som
medel icke blott mot den redan inträffade prisstegringen, utan t. o. m.
mot prisstegringens ständigt tilltagande fart:
Det drager vanligen en ganska lång tid mellan brottets begående och domens
fällande. Under tiden har i regel priset stigit på den allmänna marknaden,
och resultatet blir, att den anklagade dömes för att hafva tagit ett pris, som
då domen fälles måhända anses ytterst billigt. Härigenom framstår ju
lagstiftningens gagnlöshet i synnerligen skarp dager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
