Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dyrtid och varubrist. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 DYRTID OCH VARUBRIST
Den hittills följda lifsmedelspolitiken illustreras på ett synnerligen åskådligt
sätt genom sina verkningar. Den har lidit ett så fullständigt fiasko som
möjligt — det skall icke af någon kunna förnekas. Men icke förty vill man
fortfarande vidhålla densamma och fortsätta i samma spår. . .
Man tycker, att den starka opinion, som genom alla dessa uttalanden
kommit till uttryck, borde tillmätas den största betydelse. Och detta så mycket
mer som det torde kunna fastslås, att också inom den omdömesgilla
allmänheten, d. v. s. bland konsumenterna, åsikterna numera fullständigt stadgat sig
i frågan: man fördömer enhälligt det nuvarande systemet, såsom ledande till
allt vanskligare förhållanden vid lifsmedelsanskaffningen, och ser en räddning
ur den hopplösa situationen endast i ett upphäfvande af maximiprisen eller
åtminstone ett afsevärdt höjande af desamma. Af redogörelsen för
mjölkexportörernas uppvaktning i senaten framgår, att jämväl bland regeringens egna
ledamöter finnas personer, hvilka dela uppfattningen om maximiprisens
för-därflighet. Man måste med allt detta för ögonen sannerligen spörja, på hvad
det nuvarande systemets förfäktare basera sin tro på dettas välsignelser, då
både konsumenter och producenter, både teori och praktik med en tydlighet
och enhällighet, som icke kan missförstås, vittna att lifsmedelsprisens
konstlade nedtryckande medför olyckliga följder och gör ställningen dag för dag
allt mera ohållbar.
Maximiprisernas betydelse för dyrtiden är alltså, att de
oafbrutet förvärrat det onda. De lia därmed blott ökat behofvet
af effektiva åtgärder men samtidigt också starkt försvårat deras
genomförande. De effektiva åtgärderna torde helt och hållet
falla inom de två kategorierna varumängdens ökning och dess
lämpliga fördelning.
Hvad först varumängdens ökning beträffar, är påtagligen
förutsättningen framför andra, vid den partiella afspärrning vi nu
äro föremål för, den inhemska produktionens uppdrifvande och
underlättande. I flertalet fall behöfs därvid från statsledningens
sida knappast mer än att hålla sig ifrån okunnig inblandning,
sådan som exempelvis maximiprissättningen; ty den våldsamma
prisstegringen på de färdiga produkterna tjänstgör som en stark
stimulus för produktionens uppdrifvande, där i öfrigt
förutsättningarna för produktion äro tillstädes. För det sistnämnda kan
man emellertid behöfva sörja, närmast genom en fördelning på
de olika producenterna af befintliga knappa råvaruförråd,
hvartill förfoganderättslagen erbjuder all erforderlig juridisk
grundval. Däremot är det minst sagdt tvifvelaktigt, om någonting
uppnås genom utlämnande af råvaror till producenterna till ett
pris under gällande marknadspris, mot någon slags förpliktelse
att sälja den färdiga produkten till ett visst annat pris. Ty
antingen man vill tro det eller icke, förhåller det sig faktiskt så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
