Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Förhandlingarna med England - Tysklands u-båtskrig och »kanslersfronden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 515
minskad eller bevarad själf bestämningsrätt och prestige. O-ch dessa
ovägbara värden äro för visso icke några romantikens blå blomster,
utan höra till grundförutsättningarna för en stats bestånd, i vår tid
liksom i alla tider. Det gäller att icke för en eller två vintrars
svårigheter och umbäranden det nu lefvande släktledet af svenska
folket skall svika dem som före oss kämpat och försakat och dem
som efter oss skola taga arfvet och bördan. Pliktuppfyllelsen är
härutinnan, som alltid, förenad med försakelse. Sådan är lifvets lag.
Må vi med de mest drastiska medel, om så erfordras, se till, att
denna drabbar alla lika. Det är en ljusning i dessa mörka tider, att
så kan ske och att man nu synes blifva enig om, att så skall ske.
Den tyska pressen har under de båda
senaste månaderna lifligt sysselsatt sig med en
rörelse, som under synnerligen skarpa former riktat angrepp mot
rikskanslern von Bethmann-Hollweg. Anledningen till denna kampanj är
närmast att söka i storamiral von Tirpitz’ afgång från
marinministerposten i mars månad i år, en händelse som inom vissa kretsar
tolkades som en början till svagare krigföringsmetoder till sjöss mot
den för Tyskland farligaste fienden, England. Som företrädare för den
motsatta segrande riktningen utpekades rikskanslern, hvilkens åsikter
om krigföringen länge misstänkts taga otillräcklig hänsyn till
England. De till en början i det tysta framförda anmärkningarna mot
hans politik öfvergingo snart till offentliga angrepp. Möten
anordnades och föreningar bildades för att sprida missnöjet.
Ledningen af »fronden» öfvertogs af de konservativa alltyskarna, som
skaffat sig förstärkning från nationalliberalerna och centern; och med
den som varningsorakel väl bekante grefve Ernst zu Reventlow som
förste regissör vidtog ett skådespel, onjutbart så till vida som det
blottade en hel del af de agerandes privata intriger och småaktigt fåfänga
personliga intressen och frånstötande genom hela sin bakgrund af
lömskt och ovederhäftigt förtal mot de båda täflande riktningarnas
politiska hufvudfigurer. I Munchen, jämte Berlin frondörernas
högkvarter, fick rörelsen ett språkrör i den af professor Gossmann ledda
tidskriften Sliddeutsche Monatshefte, men agitationen koncentrerades
där i det från olika politiska partigrupper rekryterade »Volksausschuss
zur raschen Niederkämpfung Englands». Allmännare uppmärksamhet
började rörelsen tilldraga sig genom en pressfejd mellan professor
Cossmann och en hans kollega professor Valentin, hvilka båda två
utslungade anklagelser mot hvarandra för att ha fällt anmärkningar
mot resp. kanslern och Tirpitz. Karaktären af detta
»Professoren-drama aiis grosser Zeit» framgår bäst af dess afslutning med
ärekränkningsåtal mot Valentin från Cossmanns sida. Sedan agitationen
på detta sätt kommit i gång, började en intensiv verksamhet för att
bland riksdagens ledamöter väcka missnöje med kanslerns politik, i
uppenbart syfte att om möjligt få honom störtad vid den förestående
riksdagssessionen.
Synnerligen typisk för arten af denna verksamhet är en förtrolig
Tysklands u-båtskrig
oeh »kanslersfronden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
