Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De ryska judarna under världskriget. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Judenpogrome in Russland, band I & II, Köln och Leipzig
1910).
De ryska judarnes normala lidanden ha under kriget ökats i
oerhörd grad. Högsta krigsledningens många gånger utfärdade
judefientliga order, jämte de väl dokumenterade skildringar, som
gjordes dels vid kadetternas möte 1915 af Vinaver och dels
vid de två sista dumasessionerna (1915, 1916) af
dumamedlemmen Friedmann o. a., ge tillsammans en totalbild af den
obarmhärtiga ödeläggelsekamp, som högsta krigsledningen bedrifver
emot de egna judarna och som ställer allt hittills upplefvadt i
skuggan. Jag måste afstå från att återge denna fasans bild i
dess enskildheter. Men redan utgångspunkten för martyriet
säger allt. Med varm fosterlandskärlek och fulla af glada
förhoppningar ha Rysslands judar ställt sig i ledet för att vid och
bakom fronten troget och offervilligt tjäna sitt land. Man kunde
finna det märkvärdigt, att de så behandlade judarna kunna så
hängifvet älska sitt fosterland, som dock är intet för dem;
och Leonid Andrejeff träffar sakens kärna, när han talar om
»de ryska judarnes tragiska kärlek till Ryssland». Men denna
ärliga patriotism och nära en half million judiska soldaters på
slagfältet utgjutna blod (många af dem voro smyckade med
tapperhetskorset S:t Georg) lönades med den officiellt framförda
kollektivbeskyllningen, att judarna voro tyskvänliga och hjälpte
centralmakternas arméer. Noga taget, var denna beskyllning mera
en rysk själfanklagelse än en anklagelse mot judarna. Har
man någonsin hört, att Frankrike, England eller Tyskland
tviflade på sina judiska soldaters lojalitet? Och är det icke snarast
känslan af Rysslands egna försyndelser mot judarna, som talar
ur detta bleka misstroende? Hur säger den ungryske skalden
Fedor Ssologub: »Det är nödvändigt, att hvarje rysk medborgare
har orsak att älska Ryssland och ingen rätt att hata det.» Den
oerhörda, obevisade och helt och hållet uppdiktade
beskyllningen gjorde med ett slag hela den judiska befolkningen inom
krigszonen bokstafligen fågelfri. I hundratals blefvo de
skoningslöst afrättade; den besegrade storfurstlige öfverbefälhafvaren
använde judarne som syndabock, när Mackensen dref honom
framför sig i flykt från Gorlice till de ryska sumptrakterna. Mer än
en half million »evakuerades» såsom fraktgods i tillbommade,
fönsterlösa kreatursvagnar, tillsamman med sina sjuka, hafvande,
vansinniga och döende. På fraktsedeln var skrifvet t. ex.: »Vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
