Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kina och Japan. Af Erik Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA OCH JAPAN 551)
Det är tämligen uppenbart, alt det indolenta och nöjeslystna
Mandschuhofvet icke till en början klargjorde för sig den fara,
som hotade riket genom de främmande djäflarnas förvärfsbegär.
Därom vittnar den dråpliga anekdoten (si non é vero é ben
trovato) om Rysslands förvärf af Amurprovinsen. Det var på
1850-talet, ryske ministern i Peking var då en persona
gratis-sima hos hofvet; och sedan de ipso facto synnerligen undermåliga
skälen för Rysslands åtkomst af provinsen andragits af
ministern och ogillats af kineserna, fick tsarens representant, som
vistats länge i landet, den goda idén att framlägga en
proposition, som mera liknade argnmentiim ad liominem och som
vittnar om djup kännedom om den kinesiska folkkaraktären.
Han påpekade, att han snart skulle lämna sin post i Peking
och återvända till Ryssland; om han ej uträttat något för sitt
land härute, skulle han komma hem med »förloradt ansikte».
De beskedliga kineserna sågo nog då i andanom tortyr och
halshuggning, och resultatet blef, att deras gode vän ministern
erhöll Amurprovinsen som afskedsgåfva!
Sedan har det alltid varit så med Ryssland; ytterst
insläll-sam och vänskaplig under normala förhållanden, sträcker
björnen fram sin tunga ram, när Kina är i svårigheter. Så var
det under revolutionen 1912, då Ryssland genomdref yttre
Mongoliets autonomi, och så är det i dessa yttersta dagar, då
Ryssland erhållit järnvägskoncessioner i yttre Mandschuriet och lagt
in protest mot parlamentsledamöters sändande till Peking från
yttre Mongoliet.
Men de olycksbådande fenomen och tendenser, som på
sistone kommit lill synes i Kinas yttre politik, härleda sig icke
så mycket från moskoviternas intriger — hur allvarliga dessa
än äro — utan fastmera från den fiende, som nu kastat af masken
och riktar sin svärdsspets mot Kinas hjärta, och denna fiende
är Japan.
Mot den mörka bakgrunden af kinesisk lojhet, brist på
ansvarskänsla och framsynthet framstår i desto klarare dager
Japans målmedvetna segertåg till stormaktsställning och
hegemoni i Östern. Se här i raska drag det konsekvenla
förverk-ligandel af Japans stormaktstankar. 1894—1895: intriger i
Korea mot dess Oafhängighet som första steget till annektering.
Krig med Kina och, som resultat af detsamma, hopp om en
enorm och lättvindig maktutvidgning på den asiatiska konti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
