Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En engelsk bok om krigsmålen. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 LITTERATUR
Men vid sidan af den belysning, som O ur U l ti m ät e Ai m in the War
kastar öfver engelsk uppfattning af krigsmålen, innehåller boken
påminnelser om mycket, som nu omsorgsfullt förtiges eller ignoreras,
men som ännu helt nyss var hvardagssanningar. Så t. ex. i det
kapitel, som afhandlar frågan huru »man skall kunna, ifall Tyskland
nekar att ropa peccavi, skaffa trygghet mot nya öfverfall på annat
sätt än genom Tysklands eröfrande». Förf. granskar där den
vanliga engelska satsen, att »Tyskland saklöst infallit och härjat i
Belgien trots ett högtidligt fördrag» och kommer till den slutsatsen,
att »högtidliga fördrag olyckligtvis brutits för ofta, när de befunnits
obekväma, för att Tysklands grannar skulle kunna motivera en
bojkott af landet på sådan grund. Frankrike hade planer på en
inmarsch 1870», och förf. fortsätter med att erinra, hurusom ledande
engelska tidningar 1887 med fullkomligt jämnmod ordade orn
eventualiteten af en tysk marsch genom Belgien mot Frankrike (en
episod, som redan omnämnts i denna årgång, sid. 523, artikeln The
scrap of paper — före världskriget). Han påminner också, i viss
motsats till sina egna uttalanden, om att de första engelska
åtgärderna i samverkan med Frankrike icke hade sitt upphof i önskan
att hjälpa Belgien, utan att de betingades af Englands strategi, däri
inbegripet stödjandet af Frankrike. Helt naturligt förändrar allt detta
icke ett jota i hans dom öfver med den tyska invasionen förenade
omständigheter; och det måste ju konstateras, att, ej heller å tysk
sida kan spåras någon afsevärd känsla för, att invasionen i det
neutrala landet, äfven om den betraktades som legitim, pålade alldeles
särskilda förpliktelser.
Mr Armstrong ger också en öfversikt af den serie kategoriska
förnekanden af sådana öfverenskommelser eller samförstånd med
Frankrike, som sedan vid krigsutbrottet ansågos för England skapa en plikt
att gå med just af den premier- och den utrikesminister, hvilka förut
och ända till dess bedyrat motsatsen. Af största intresse är
emellertid hans korta öfversikt öfver den ödesdigra engelsk-franska politiken
i fråga om Marocko. För Svensk Tidskrifts läsare är detta
mörka kapitel i ententens historia bekant genom det referat af Pinons
framställning däraf, som läses i årg. 1913, sid. 376—7. Den
framstående utrikesmedarbetarens i Revue des deux Monde kritik öfver
den farofyllda Delcassépolitiken har ju blott alltför bittert
besannats. Men medan hans uttalanden i ämnet äro tillgängliga i
tidskriften mars—april 1912 och i bokform, är det svårare att numer
åtkomma den samtidiga, väldokumenterade motsvarande engelska
framställningen och kritiken i E. D. Morels Morocco in Diplomacy
(London, Smith, Elder & Co. 1912), äfven utgifven i billighetsupplaga
från National Labour Press under titel Ten Years of Secret
Diplomacy, men tydligen i båda upplagorna föremål för vissa
exportsvårigheter. En summarisk öfversikt af ämnet ges emellertid af mr
Armstrong sid. 119—23, och den begripliggör i högsta grad att allt
göres för att bringa dessa fakta så mycket som möjligt i glömska.
Här saknas utrymme att resumera detta kapitel, liksom det redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
