Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Annexioner och nationalitetsrättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 605
»intellektuelt offer», för att låna ett bekant uttryck af hr Branting
själf, om man skall kunna på dylikt sätt affärda t. ex Gabriel
Hanotaux" stora essay om »fredens problem» i Revue des deux Monde
för den l november. Och i all synnerhet framträder detta, om man
besinnar just kontrasten mellan Hanotaux och hans rival Delcassé.
Den farofyllda perioden af fransk utrikespolitik under 1900-talet
inledes ju just, när Delcassé efterträder Hanotaux och afbryter den
pågående utjämningen med Tyskland.
Men syftet, som leder hr Branting, är tydligt. Det gäller för
honom framför allt att söka upprätthålla fiktionen att allenast
Tyskland önskar expansion och nya territoriella stödjepunkter. Och när
det engelska världsväldet, Frankrike och Ryssland, skola framställas
som representanter för »status quo», medan utvidgningslusta och
begär efter en plats i solen anges vara uteslutande ett Tysklands
Kainsmärke, blir lärobyggnaden svår att förena med äfven mycket
enkla och välbekanta förhållanden.
Men för svensk allmänhet äga hithörande fakta intresse icke allenast
som delar af den verklighet, man söker undandölja, utan äfven som
sammanhörande med förhållanden, hvilka ligga oss nära in på lifvet.
Till att börja med är det icke blott franska nationalister utan äfven
engelska liberaler, som anse, att Frankrikes &räns bör dragas vid
Rhen. Det är ett anmärkningsvärdt faktum, att den socialpolitiskt
starkt orienterade f. d. medlem af den Asquithska ministären,
som under kriget öfvertagit ledningen af regeringens sekreta
pressbyrå, mr G. F. G. Masterman, författaren till boken The Gondition
of England, framkommit med ett dylikt yrkande och motiverat det
med nationalitetens rätt, hvilket skedde för ett år sedan i det ledande
liberala organet Daily Ghronicle. Utan dylik motivering har i sista
häftet af Edinburgh Review mr Fr. Gribble ordat om huru
fransmännen i Roussillon och Savojen visat sig kunna försona och
absorbera ett annekteradt territoriums befolkning,
»och det finnes ingen anledning att betvifla deras förmåga att göra detsamma
i fråga om hvilken som helst sträcka tysk jord, som blefve dem tilldelad, blott
den icke vore allt för stort tilltagen»,
hvarpå mr Gribble hänvisar till det jubel, hvarmed Napoleon
hälsades vid intåget i Berlin.
I allmänhet framträda ju likartade planer, när de framläggas från
engelsk sida, med motivering hämtad från nationalitetsförhållandena,
och detta är äfven fallet med en dylik, som ur svensk och nordisk
synpunkt är af särskildt intresse, nämligen planen att beröfva
Tyskland Kielkanalen. Senast har den fått uttryck i Morning Post. där
en ledande artikel om de nordiska staterna utmynnar i ett
beklagande öfver huru deras historia varit en enda lång sträfvan att bli fria
från tyskt tryck. »Ingen annan makt hotar deras oberoende», och
nu ha de »tillfälle att göra sig fria»:
»Vi för vår del tro, att England och Ryssland borde förena sig om att
garantera de skandinaviska staternas oberoende. De borde sätta som mål
Kielkanalens neutralisering och ett fritt Skandinavien norr därom. En sådan
politik innebure en stor framtid för de nordiska länderna och för de allierade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
