Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Annexioner och nationalitetsrättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 607
ny Eidergräns, på samma sätt som en sådan skildring som Moriers
ger anledning till en lärorik sammanställning mellan ett föregående
storpolitiskt intrigspel rörande dessa nejder och det, som nu skymtar
fråm, äfvensom en god måttstock för värdet af nu yppade omsorger
om dansk nationalitet och nordisk neutralitet. Planerna på att med
eller utan nationalitetsmotivering taga Rhengränsen äro ej till
karaktären skilda från detta försök att bedrifva dylikt under sken af
indignation öfver tyska försyndelser mot dansk befolkning.
De nordiska länderna ha att betacka sig för dylik omsorg. Men
på samma gång detta, om så skulle behöfvas, med all tydlighet
kom-oier att sägas ifrån åt de påträngande beskyddarne, må också och
främst från Sverige å andra sidan erinras om det sätt, hvarpå den
inom Tysklands gräns lefvande befolkningen af dansk stam
behandlats och hvaraf tredje kapitlet i den af Svensk Tidskrift utgifna
boken Försvarsfrågan ger en framställning.
Det torde öfver hufvud taget knappast vara nödigt att framhålla
för någon läsare med historisk bildning, att hvad som här sagts om
England och Frankrike i fullt mått har sin tillämpning äfven på
deras motståndare. I detta hänseende behöfver man på sin höjd
erinra om Bismarcks vittnesbörd rörande just samma händelser, som
hår senast berörts, där samma historiska tradition, som Sorel
betonat för Frankrikes del, lika troget kommer till uttryck. På ett par
ryktbara ställen i Gedanken und Erinnerungen berättar Bismarck först,
hur han sökt vinna konung Wilhelm för hertigdömenas förvärf
genom att erinra, hurusom hvar och en af konungens närmaste
företrädare, hans romantiske broder Fredrik Wilhelm IV ej undantagen,
hade utvidgat riket. Efter vunnet spel blir Bismarcks reflexion:
»Efter fördraget i Gastein och Lauenburgs besättande, rikets första
tillökning under konung Wilhelm, inträdde enligt min iakttagelse en ändring i hans
stämning; han fick smak för eröfringar, ehuru tillfredsställelsen var större öfver
att denna tillökning, hamnen i Kiel, den militära ställningen i Slesvig och
rätten att bygga en kanal genom Holstein, vunnits i fred och vänskap ined
Österrike.»
Man behöfver ej läsa mycket af samtida tyska krigslitteratur för
att återfinna samma tankegångar, blott utan Bismarcks till
genialitet stegrade politiska skarpblick. Ett ovanligt utprägladt fall,
som anföres här blott emedan det i dagarna af en svensk tidning
förelagts svensk publik, är följande uttalande af Kölnische
Volks-zeitung:
Vi hafva icke som politiskt mål annexion af landområden i Europa. Stora
sammanhängande kolonialområden kunna förhållandevis lätt försvaras, hvadan
vi måste sträfva efter att uppnå politiskt maktinflytande genom ett stort
kolo-nialkomplex.»
»Rikskanslerns nyligen uttalade löften, att ett tillstånd skall skapas, som
möjliggör den fria utvecklingen af alla nationer, äfven de små, får gifvetvis ej
betyda, att vi sträfva efter återupprättandet af stater, såsom Belgien, Serbien,
Montenegro och Rumänien, som ställt sig fientliga gent emot oss, utan endast
att de nationer, som äro vänligt sinnade mot oss och hvilka äfven framdeles
vilja sluta sig till oss, kunna påräkna vårt stöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
