Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Framtiden. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad kan göras häremot från en mindre stats sida? Först
och främst att skapa och bevara ett orubbligt nationellt
själfmedvetande. Intet prejudikat får ges under kriget, hvarmed
missbruk kan bedrifvas under freden; vi måste tålmodigt
finna oss i en mängd försakelser nu, hellre än att se oss
nedtryckta till heloter under obegränsad tid framåt. Vidare måste
vi hålla vårt försvar effektivt, ty det försvårar i hög grad
verkställigheten af makternas beslut och minskar därigenom
lusten hos den europeiska konsertens styrande makter att begå
öfvergrepp, såsom man sett på Balkanhalfön. Men för det
tredje kan det väl sättas i fråga, om ej de mindre staterna
borde se sig om efter inbördes hjälp och stod emot det tryck,
som kan stunda. Om det är fallet, bör ej tiden förhalas
mycket längre; men den saken kräfver sin utförligare
behandling.
Emellertid har denna tankegång resulterat i en stark
frontställning mot just sträfvandena att skapa Europas enhet; och
i de former dessa sträfvanden sannolikt komma att få — om
de öfver hufvud uppstå — torde detta vara oundvikligt för
hvar och en som tror på sin egen stats uppgift i tillvaron.
Men obestridligen ligger det något perspektivlöst, en saknad
af blick in i framtiden, hos hela detta sätt att resonnera.
Medan kriget har väckt oväntade militära instinkter hos
många förut likgiltiga, har det å andra sidan också gifvit
många andra, ärliga försvarsvänner, en stärkt känsla af
vämjelse vid det massfördärf ett modernt krig innebär och kanske
än mer vid den förfalskning af andliga värden, som nästan
oundgängligen följer kriget i spåren. Pacifisterna ha vidare,
åtminstone rent intellektuellt taget, rätt, då de fästa
uppmärksamheten på det anarkiska och hopplösa i det europeiska
statssamhället, sådant det tedde sig före kriget, på
militärbördornas ständigt fortgående stegring och den internationella
spänning dessa i sin ordning bidraga att skapa. Glad kan
ingen bli vid tanken på en fortgång i de europeiska staternas
rustningar i det ökningstempo, som utmärkt de senaste
årtiondena — särskildt då utan tvifvel nya utomeuropeiska
komma till — ehuru uppenbarligen en mindre stat
oundgängligen måste följa med i farten.
När pacifisterna tro sig kunna befria från en dylik
nödvändighet, förefaller det därför finnas goda skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
