Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Svenska statens trofésamling. Af T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppställning åter kom på tal, då deras uppställning i de
la Gardieska palatset, byggdt för helt annat ändamål, ingalunda
kunde anses tillfredsställande.
 |
KEJSERLIG FANA. |
I själfva verket har ärendet behandlats under den skriftväxling
rörande Stockholm och dess förskönande, som ägt rum mellan
konung Karl XII och Nicodemus Tessin d. y.[1] I Tessinska
förslaget kommer en ny
uppfattning fram. Där är ej
längre fråga om en historisk
afdelning inom en modern
arsenal, utan troféerna bli här
själfändamål och byggnaden
en ståtlig tempelhall, ägnad
åt härens och flottans
ärofulla minnen.
Äfven till denna
anläggning finnas skisserna i
Krigsarkivet. De visa en byggnad
med torn i hörnen och
framspringande flyglar,
naturligtvis mindre än de la Vallées arsenal, men ändock af betydande
dimensioner och af ungefär samma storlek som Nordiska
museet. Man tänkte sig, att den monumentala byggnaden skulle
för att riktigt göra sig gällande läggas på de la Gardieska
palatsets plats vid strömmen med fronten emot kungliga
slottet. På borggården, dit man från vattnet steg upp på
trappor, skulle resa sig fyra väldiga ryttarstatyer af brons, ägnade
åt Gustaf Adolf och de tre Karlarna. Bakom dem skulle två
fontäner, rundt omkring omgifna af mörsare, sända sina strålar
i höjden. I husets nedersta våning, som bildade inåt
borggården öppna arkader, samt längs byggnadens yttersidor skulle
den väldiga samlingen af eröfrade kanoner finna sin plats.
Första och andra våningarna skulle byggas såsom ett enda
galleri och därigenom få en ansenlig höjd, och uti detta skulle
uppsättas eröfrade fanor och standar äfvensom porträtt,
stridsbilder, dekorationer af rustningar och vapen m. m.
Men utvecklingen tog andra banor. Vårt svenska ur »gick
ifrån tolf till ett», och nu blef det frihetstiden, som fick
fundera på lösningen af troféproblemet. Den gjorde det också på
[1] Jämför Bååth, Helgeandsholmen I, sid. 278 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0029.html