Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Riksdagens minnen och riksdagens värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS MINNEN OCH RIKSDAGENS VÄRDIGHET 93
än Axel Oxenstierna, kan tåla att upprepas ännu i våra dagar.
Eller hur är det med hans ord om huru bland det främsta
ståndet åtskilliga icke mycket vårdade sig om de förelagda
ärendena: »en stor del bjuda gäster, en part låta ock gärna
bjuda sig»? Den dominerande synpunkten i hans motivering
var emellertid, såsom förhållandena skildras i Edéns Gustaf
Adolfs riksdagsordning, säkerheten utåt, säkerheten mot
främmande inflytelser. Där löpte riksdagsmän omkring, när
svaren skulle uppsättas på de kungl, propositionerna, efter
utomstående medhjälpare och råkade då ut för »»luranter och
spejare», förstuckna främmande agenter, som rådde dem till
allt ondt. Det hade till och med händt, att sädana luranter
och spejare lyckats få vara med om redigeringen af svaren
och då naturligtvis affattat dessa i rak strid mot rikets bästa,
ja, kommunicerat dem med rikets fiender och förrådt allt som
passerat; två namngifna personer, Jöns Papista och Erik
Andersson, hade särskildt varit verksamma på detta sätt.
Representanter för främmande intressen, som »råda till allt
ondt», som för utlandets räkning söka aflyssna, hvad som
passerar i förtroliga sammanträden, och som stå till tjänst med
förslag och punkter i rak strid mot Sveriges bästa — äro vi i
våra dagar fria från sådana? Det går icke här att svara med:
vi äro ju neutrala, vi hafva alltså inga fiender, vi upprätthålla
blott förbindelsen och samarbetet med de »»vänner», till hvilka
vi knutits genom gemensamhet i åskådning eller i affärer.
»Vi ha ju inga fiender», utbrast en gång en svensk sjöminister,
då han klandrades för att ha öppet utprickat en hemlig
farled, men förklaringen gjorde ingen lycka ens i den
fredsälskande andra kammaren, trots det att tiderna då voro lika
fredliga, som de nu äro motsatsen. Lika litet undseende
förtjäna de, som nu inbilla sig, alt den neutralitet, vi söka
upprätthålla, kan sätta något likhetslecken mellan våra intressen
och de främmande makters, som nu stå såsom fiender på
lif och död mot hvarandra. De ha sin välfärd att sträfva för,
men Sveriges rike har får, och den är ingen rätt
representant för Sveriges rike, som låter sig influeras af hviskningarna
från främmande »luranter och spejare»».
Men låt oss vidga blicken och sträcka jämförelsen än längre
än till dessa likheter i detaljer! Vi tala — och med rätta —
om de allvarliga tidsförhållandena nu. Men de kunna ändock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
