Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den stora omhvälfningen i Ryssland och Finland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännande förhjälpta »samhälleliga organisationerna» skulle sörja
för, att krigsberedskapsarbetet bakom fronten ej längre
försumpades af den gammalryska byråkratiens mutsystem, och
kadetternas intima engelska förbindelser skulle utgöra en
garanti mot alltför besvärliga yttringar af den östeuropeiska
förargelsen öfver engelsmännens föga smidiga kontrollverksamhet.
Äfven en »folklig» revolution, om den hölls inom lämpliga
gränser, skulle kunna främja dessa planer.
När revolutionsmaskineriet väl kom i gång, visade sig snart
det ohållbara i dessa beräkningar. Den engelska missräkningen
blef föga mindre än de tyska kretsars, som till äfventyrs kunde
ha invaggat sig i ytligt optimistiska drömmar om en af tsaren
och hans kamarilla plötsligt åstadkommen separatfred.
Händelsernas raska utveckling röjde snart svårigheten att kanalisera
en rysk folkrörelses brusande vårflöden. Först sopade de bort
Nikolaj II:s krona, några timmar senare äfven hans broders
arfsrätt. Kadetterna lyckades visserligen tills vidare behålla sina
inflytelserika poster inom det af verkställande dumakommittén
tillsatta nya ministerrådet, men deras beslut påverkades allt
oemotståndligare utaf det främst på Petrograds seger- och
frihetsdruckna garnison stödda soldat- och arbetarrådets tämligen
oberäkneliga beslut. Den mäktigaste mannen i landet blef
Kerenskij, en principiell motståndare till krig i annexionssyfte, till
monarkien och till de allslaviska Konstantinopelplanerna. Och
till vänster om honom skymtade Tjeidse med sina idéer om en
öfver hela världen utbredd revolutionär resning mot alla länders
monarker, »bankirer» och krigsfrämjare öfver hufvud. I
London liksom i brittiska ambassadpalatset invid Marsfältet i
Petrograd kunde man ej undgå att — naturligtvis dock i all
stillhet — innerst inne harmas öfver att ryssarna, som tidningen
Russkaja Volja säger, dristat göra sig af med monarkien utan
att fråga sir George Buchanan om lof.
Det blinda manskapsraseriet mot soldat- och matrosplågande
förmän beröfvade Östersjöflottan ett afsevärdt antal af dess
officerare, inhumana och humana om hvarandra, och den
demokratiska vidskepelsen om valmetoden som ofelbar slagruta
för den sanna förtjänstens upptäckande hotade att desorganisera
äfven landtarméns ledning och disciplin. Här ingrepo
emellertid Kerenskij och hans vänner på vänsterflygeln snart nog med
retorisk energi; förbrödringsscener med många tal och ymnigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
