Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 19. 4. 1917
- Den Hammarskjöldska ministären och oppositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den Hammarskjöldska ministären och oppositionen.
I sitt påskföredrag rörande »regeringen öfver
riksdag och grundlag», som det med sedvanlig
sanningskärlek heter i liberalismens ledande
hufvudstadstidning, framhöll professor Edén, att de liberales kritik
öfver den Hammarskjöldska ministärens utrikespolitik hållits så dämpad
som möjligt. Uttalandet ger på sätt och vis — frånsedt dess något
väl starka brist på öfverensstämmelse med verkligheten — uttryck
åt en tanke, som är fullt riktig. Det hade utan tvifvel varit en
förtjänst hos oppositionen, om dess kritik i nämnda afseende varit
dämpad, ja under pågående konflikter med utländska makter helt och
hållet hållits inne. När inom en stormakt det under afgörande och
skickelsedigra tider reser sig ett kraftigt motstånd mot den bestämda
hållning gentemot en främmande stat, som det egna landets regering
intager, kan väl detta skada landets intressen och försvaga
utrikesledningens åtgärder; en landsfara utgör det dock endast under särskildt
vanskliga förhållanden. Men ju mindre staten är och ju svagare dess
maktmedel, dess större blir faran af en sådan opposition, särskildt i
konflikter med en starkare motpart. Alla resurser måste af den
underlägsna staten tas i anspråk, en rämna i rustningen kan innebära preludiet
till dess bråda hädanfärd såsom själfständig stat. Hvad man i sådana
situationer kan af sina landsmän begära för den ståndpunkt, som det
egna landets regering gör gällande, är åtminstone »the benefit of a
doubt», och detta innebär, då det gäller en mindre stats fordringar på
en stormakt, praktiskt taget den inhemska kritikens inhiberande. Helt
annorlunda förhåller det sig med en kritik, som påyrkar ett
kraftigare häfdande af det egna landets rättigheter gentemot utländska
öfvergrepp; äfven om den kritiken ej leder till synlig påföljd,
stärker den landets ansvariga regerings position utåt i stället för att
försvaga den.
Det första mera betydande afsteget från den enkla plikt, som ofvan
antydts, gjordes, tyvärr, i en högertidning vid tiden för de svenska
fartygens undergång utanför Mäntyluoto. Och äfven sedermera har
i några — visserligen ganska få — högertidningar böjelsen att allt
fördraga och allt förlåta ibland fått motbjudande uttryck. Men dessa
tidningar ha dock icke tillhört de ledande, och några uttalanden från
framträdande högerpolitici i den riktningen finnas icke.
Annorlunda har tyvärr varit fallet i fråga om vänsterpartierna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0237.html
