Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 8. 1917 - Industriens nuvarande uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till gagn, skulle väl detta ha tagit någon tid och målet att till en
början få arbetskraften för andra ändamål sålunda ha vunnits, för
att ej tala om, att man bedömer ersättningsmedlen väl optimistiskt,
om man tror dem i stånd att ersätta alla uteblifna råvaror. Menar
man åter, att industriföretag ej borde afskräckas från att genom egna
kanaler införskaffa råvaror från utlandet och därmed öka landets
förråd, är detta så gifvet, att det knappast borde behöfva sägas; de
tyvärr mycket få fallen af detta slag kunde förbli alldeles oberörda
af åtgärden utan att dess räckvidd därmed inskränktes nämnvärdt.
Den enda verkligt svåra frågan gällde, huruvida man med användning
af förfoganderättslagen borde direkt beröfva företag de förråd,
hvarmed de lågo inne, så som redan skett flere gånger tidigare (med
linolja, hudar, sparmetaller m. m.), eller blott skulle underlåta att
förse dem med nya förråd genom statens förmedling; här hade man
måst handla efter omständigheterna. På alla punkter skulle man,
förefaller det, med en snabbt genomförd plan ha nått ett så pass
omfattande resultat, att de förmånliga verkningarna skulle ha spårats
åt alla olika håll inom jordbruket och bränsleafverkningen liksom
på arbetsmarknaden.
Så viktig denna fråga om tidsfördelningen än är, utgör den
emellertid blott en begränsad del af det stora problemet: hvad som öfver
hufvud skall produceras, hvartill arbetskraften öfver hufvud skall
begagnas. Det kan icke upprepas för ofta, att produktionens uppgift
ej består i att ge människor sysselsättning utan i att skapa varor
som täcka mänskliga behof, och att all produktion gör skada som
ej sörjer för att behofven täckas i ordning efter sin betydelse. Så
som vi nu äro hänvisade till våra egna resurser, har den svenska
industrien ingen uppgift som ens ett ögonblick får täfla med den
att skaffa svenska folket hvad det ej kan undvara för att genomlefva
krigsperioden; hänsyn till industriföretagens önskan att hålla sina
verk i gång för andra ändamål få lika litet spela någon roll gent emot
detta som arbetarnas oböjdhet att byta sysselsättning. Följderna
häraf i afseende på exportindustrierna upptas annorstädes i denna
afdelning; här måste emellertid den allmänna grundsatsen
understrykas så starkt som möjligt. Det är just emedan den allmänna
tjänsteplikten är ett uttryck för denna tanke, som man har så svårt att
undvara den; äfven om den aldrig blifvit mer än ett medel att ha i
beredskap utan att tillgripas, skulle därigenom arbetskraftens uppgift
att utan några andra hänsyn ägnas åt hvad folket behöfver ha varit
fastslagen och likaså arbetsgifvarnas underkastelse härunder, äfven
när det framtvingar driftens nedläggande. Just detta är det som
näringslifvets lagar af sig själfva åstadkomma på sitt underbara sätt, om
de få tillräcklig tid på sig. Ideligt ingripande utan genomtänkt
plan, än här och än där, för att med konstlade medel upprätthålla
produktion, som binder arbetskraft och råvaror och följaktligen står
i vägen för täckande af folkets viktigaste behof, hindrar däremot
både den själfreglering som det fria ekonomiska lifvet skapar och
den snabbare anpassning efter omständigheterna, som kan skapas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
