Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Gustaf II Adolfs protestantiska politik. Af Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAF II ADOLFS PROTESTANTISKA
POLITIK
af fil. d:r BERTIL BOËTHIUS
Romantiken har gifvit upphof till den konkreta,
individualiserande stats- och nationsuppfattning, som söker förstå
och värdesätta hvarje lifsform efter dess egen inneboende art.
Men samtidigt behärskades dess målsmän af den motsatta
synpunkt, ur hvilken statslifvet och dess företeelser kunna
betraktas, den universella, som blott i det enskildas, det individuellas
betydelse för det allmänna finner dess berättigande: nationen,
den särskilda politiska gärningen, statsmannen och krigaren få
då ett högre värde, i samma mån som deras betydelse för det
hela ligger i öppen dag. Så var Geijer, när han gick att teckna
sin bild af Gustaf Adolf, framför allt benägen att betona det,
som af denne gjort en mänsklighetens hjälte. Ingen skall jäfva
honom, då han i sina mäktiga slutord åt den store konungen
kräfver denna hederstitel därför, att han satt en gräns för
samvetstvånget — men knappast skall heller någon så omedelbart
gripas af hans patos som de, hvilka ännu helt lefde med i
markisens af Posa maning till konung Filip: »Ein Federzug von
dieser Hand, und neu erschaffen wird die Erde. Geben Sie —
Gedankenfreiheit!»
Delvis som en konsekvens af de universella och humanitära
idéerna framstår reaktionen mot all eröfrings- och
arronderingspolitik, den starka indignationen mot »eröfrarens» på sin höjd
af den egna, särskilda statens intressen motiverade landhunger.
Hur mycket af berättigad reaktion mot 1700-talets »idélösa»
kabinettspolitik det än kan ha legat häri, kan man dock ej
undgå att spåra jämväl en annan företeelse, småstatslifvets
främlingsskap för den reella politikens uppgifter och medel. Det
Sverige, som höll på att lära att resignera och öfvertyga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0421.html
