- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
454

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 13. 10. 1917 - Efter kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454

DAGENS FRÅGOR

afslutning alla förhållanden i Europa omedelbart skulle återgå till det
gamla och att man vid nästa val i Sverige skulle minnas
världskrigets lilla upplefvelse ungefär på samma sätt som spetsborgaren i
Faust, då han i sin lugna värdshusvrå mediterar öfver hur folken
drabba samman »hinten weit in der Tiirkei».

I de krigförande länderna ser man Europas framtid i något annan
dager än hvad den ter sig från våra vänstertalares tribuner. Problemet
»efter kriget» står lika lifligt och klart för fransmäns och engelsmäns
medvetande som för tyskars och österrikares. Bortsedt från alla de otaliga
skrifter af mer eller mindre efemär beskaffenhet, som behandla detta
ämne, finnes det äfven åtskilliga, som härröra från personligheter,
till hvilkas ord man före kriget varit van att lyssna med särskildt
intresse. I främsta rummet bland dessa märkes den berömde
franske filosofen och sociologen Gustave Le Bon. Hans nyaste bidrag
till krigslitteraturen bär titeln Premiéres conséquences de la
guerre. Transformation mentale des peuples (Paris,
Flammarion) och förtjänar i hög grad att uppmärksammas, ej minst i
neutrala länder.

Le Bon tillhör ovedersägligen det moderna Frankrikes förnämsta
vetenskapliga intelligenser. Hans lärdom är otrolig; af samtidens
vetenskapsmän är det väl knappast någon, som i så hög grad som
han dokumenterat sig såsom auktoritet på de mest skilda områden.
Han är naturvetenskapsman, arkeolog, samhällsfilosof och psykolog på
en gång. Och i hela sin verksamhet har han ständigt visat sig icke
endast som en lärd och samvetsgrann specialist utan också som en
i ordets egentligaste mening objektiv, af dagens gällande åsikter
oberörd ande. Hvad som framför allt varit och är hans styrka, är hans
analytiska skärpa. Vid behandlingen af ideella problem uppträder
han med samma orubbliga lugn och samma lidelsefria säkerhet som
en förfaren kirurg vid en operation. I detta hänseende är han en
trogen efterföljare till sin store mästare Taine. Ingen kan med större lugn
och klarhet reda ut de komplicerade förutsättningarna för en folklig
opinion, ingen kan så passionslöst och så öfvertygande särlägga de motiv,
som särskildt i kritiska ögonblick bestämma människornas
handlingssätt. Han ser med oblidkelig skärpa tvärs igenom alla skylande
frasomhöljen och tränger fram till problemens kärna, äfven i de
fall, där hans naturliga sympatier skulle kunna tänkas bestämma hans
omdöme i någon viss riktning. Därför få hans uttalanden om den
europeiska politikens sannolika orientering efter kriget ett särskildt
högt värde; läsaren vet redan på förhand, att han lyssnar till en man,
som hvarken låter vilseleda sig af pressens agitatoriska fraser eller
af de ledande statsmännens för galleriet afsedda vältalighetsprof utan
som på allvar söker att gå till botten med problemen.

För att kunna sätta sig in i Le Bons politiska framtidsperspektiv är det
nödvändigt att känna de tvenne grundsatser, som behärska hela hans
samhällsåskådning, nämligen dels hans fasta öfvertygelse om de
irrationella elementens öfvervägande roll i statslifvet, dels äfven hans
teori om den absoluta motsatsen mellan individens och massans psy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free