Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Faror för försvarets framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 DAGENS FRÅGOR
huldas i yttrande- och församlingsfrihetens namn. Och därtill
kommer, att våra officerare måste se sitt arbete, fastän oerhördt skärpt
under sista tiden, aflönadt på ett sätt, som i många fall kan
betecknas som upprörande. Följderna börja visa sig: det berättas om
afskedsansökningar i massa. I de enskilda fallen har den
utomstående ingen rätt att döma. Men på våra officerare som kår måste
den fordran ställas, att de icke i missmod eller desperation lämna
sina poster trots trångmål och smädelser, lika litet som de skulle
göra det i skyttegrafvarnas trumeld. Af vår försvarsvänliga allmänhet
och press kan man i stället begära, att den kraftigt bistår dem att
afvisa oberättigade anfall och positivt medverkar till förbättring af
deras ekonomiska villkor.
Den försvarsvänliga opinionen i vårt land är emellertid just nu
ställd inför ännu en uppgift, på ännu närmare håll. Det gäller att
ge akt, att icke själfva grunden för dess egen ståndpunkt undergräfves.
Det är naturligt, att de pacifistiska rörelserna för tillfället skola ha
en ypperlig jordmån. Det skall icke bestridas, att kriget äfven för
mången, som såg dess utbrott ur helt andra synpunkter än dessa
rörelsers anhängare, i sin långvariga verklighet framstått ohyggligare
än man tänkt sig. Det exempellösa hopandet af fysiskt och psykiskt
lidande, de heroiska kraftansträngningarnas skenbara fruktlöshet, den
resultatgifvande och fantasieggande strategins stagnation i ett
folkförödande och intressedödande ställningskrig; på det nationalmoraliska
området den brutala hänsynslösheten på ena sidan och på den andra
det själ fr ättfärdiga bedrägeriet — än mer hopplöst obotligt, i den mån
det dessutom är själfbedrägeri — och så till sist den direkta
inverkan på de egna förhållandena: kränkningarna från båda sidor
af vår uppenbara rätt, dyrtiden och i dess fåror den inre tvedräktens
ogräsblomstring under statssolidaritetens nedvissnande — det är lika
naturligt, att allt detta ger leda vid kriget, som oförnuftigt, att det ger
leda också vid det som är ofrånkomligt, så länge kriget ej försvunnit ur
världen. Det är svårt för den generation, som våndas under trycket, att
betrakta dess möjligheter på godt lika väl som på ondt med en
framtida historikers öga. Lite hvar behöfver nog ha blicken hårdt fäst
vid utsikten till det mer eller mindre fullständiga realiserandet af den
akt af världshistoriens rättvisa, som man förut knappt vågat drömma
om: del ryska rikets sammanstörtande, för att icke frestas till
förtviflan om någon mening i hela det grymma spelet.
För stämningar sådana som de antydda — för att icke tala om
ännu mera utpräglade — måste naturligtvis afrustningsprogrammet
och krafvet på mellanfolkliga tvisters afgörande på »rättens» väg i
st. f. »våldets» innebära något bestickande, i synnerhet då, som i
grefve Czernins stora fredstal, såsom det andra alternativet
framställes en tiodubbling af rustningarna i jämförelse med de
»obetydliga» före 1914.
Och dock måste det sägas ifrån, att de lärornas konsekvenser, hur
de än komma att dragas af de krigförande stormakterna, icke kunna
få tillämpning på ett litet land som vårt. Släppa vi nu taget, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
