Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1917 - Neutralitet efter behag - »Une polémique à éviter»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
DAGENS FRÅGOR
amerikansk spannmål via neutrala länder når Tyskland, samtidigt med
att engelska regeringen inför parlamentet förklarar, att sådant är
fullkomligt förhindradt, och medan hans egna engelska tidningar skulle
kräfva mr Lloyd Georges hufvud, om något dylikt kunde påvisas.
Men lord Northcliffe, en af världskrigets ifrigaste tillskyndare och i
denna stund kanske Englands mäktigaste man, arbetar nu i en miljö,
där han måste känna sig som fisken i vattnet.
När den outredda explosion inträffade i Havannas hamn, som sänkte
Maine och gaf krigsifrarna i Förenta staterna den stora trumfen,
offentliggjorde en af New Yorks största tidningar en bild, som visade läckan
och huru den framkallats utifrån. Illustrationen hade tidigare stått
i tidningen och då föreställt en solförmörkelse. Den gjorde
otvifvelaktigt större verkan i det senare fallet. Inför samma publik är det
nu som lord Northcliffe vittnar om våra neutrala länders
förbrytelser, medan en sådan artikel som den ofvan återgifna om den
amerikanska neutraliteten af omtänksamma engelska censorer anses vara
ohälsosam.
»Une polémique
a éviter.»
De genom krigets verkningar störda
kommunikationerna åstadkomma stundom egendomliga och
lekfulla sammanställningar mellan de nyheter, som telegrafen låter komma
oss tillhanda, och hvad vi samtidigt få läsa om förhållandena i fråga
i länge försenade utländska tidningsnummer. 1 de dagar, som vi nu
upplefva, kan det ju hända att franska och engelska tidningar på
vägen hit dröja fyra eller fem gånger så lång tid som fallet var, när
de första årgångarna af Svensk Tidskrift i dess tidigaste form för
ett halft århundrade sedan lästes i vårt land.
Så kan därför inträffa, att vi samtidigt få läsa — som beröres på
annat ställe i detta häfte — nyheterna om den italienska frontens
hop-störtande och engelska utläggningar först om huru väl väpnad Gadorna
var att lära fienden mores och sedan om huru vid en lyckligt
utförd planmässig reträtt så godt som allt artilleri räddats. Sällan
har emellertid ironien i dessa sammanträffanden verkat så stark och
berört så viktiga förhållanden som i det senaste fallet — Lloyd Georges
högst märkliga tal i Paris efter återkomsten från den
engelsk-fransk-italienska konferens i Rapallo, som framtvangs af det italienska
nederlaget.
Detta tal, med sin skarpa förkastelsedom öfver hittillsvarande
brist på samverkan de allierade emellan och med sina löften att
nu skulle den handlingskraftiga enhetligheten skapas, väckte ju
lika mycken glädje i Frankrike som oro i England. Asquith, som
säkerligen aldrig förlåtit det sätt, hvarpå Lloyd George och lord
Northcliffe under ett utomordentligt skickligt samspel satte krokben
för honom, sedan Kitcheners försvinnande öppnat möjlighet att få
bukt med mästaren i parlamentarisk taktik, höjde på ett
olycksbådande sätt sin stämma. Allt hvad Lloyd George samlat mot sig af
afvoghet, som måste vara ej så litet, då han ju sedan krigets början
varit sacrosanct, fick plötsligt möjlighet att komma till orda. Stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
