Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Åland 1854. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt falska sats här i landet upp med en anslutning, som
visade, att frukten redan var mogen. Integritetstraktaten af den
21 november 1855 blef en officiell manifestation, huru Sveriges
kurs nu öppet gick från Ryssland och till de allierade. »Eder
regering står redan med ena foten i våra fienders läger, låt oss
hoppas, att den icke helt öfvergår dit», yttrade den ryske
utrikesministern (Nesselrode) till vår envoyé i Petersburg. Den
fullständiga frontförändring han befarade hade säkerligen
blifvit snar verklighet, därest kriget fortsatts och med allvar flyttats
till Östersjön. Men nu kom freden emellan.
Af de upplysningar om Krimkrigets diplomati, som redan nu
äro tillgängliga, är det tydligt, att Sverige under hela den tid
kriget varade gjordes till föremål för ganska starka
påtryckningar att lämna neutraliteten och förena sig med västmakterna.
Att dessa icke ledde till några resultat, förklaras blott
delvis därigenom, att England-Frankrike ännu icke funno tiden
vara inne för krigsföretag i stor skala mot Rysslands
östersjökuster. Den viktigaste orsaken var i hvarje fall konung Oscars
kloka försiktighet att undvika blottställande äfventyr. Oscar I
var för realistiskt anlagd att hysa någon öfverdrifven tilltro
till neutralitetspolitikens möjligheter; han såg fullt klart, hvart
Sveriges intressen i det dåvarande läget måste vända sig, men han
var fullt besluten att icke taga något steg, som kunde riskera
grannsämjan vid Östersjön, utan att hafva ryggen täckt och
framtiden med någon säkerhet tryggad. Helt naturligt, ty han
måste säga sig, att för västmakterna vore vapenskiftet i dessa
vatten blott en episod, medan för Sverige det skulle randas en
morgondag, då vi kanske finge stå ensamma bredvid gårdagens
besegrade och förödmjukade Ryssland. Från denna utgångspunkt
lyssnade han visserligen gärna till de allierades förespeglingar och
förbundsanbud, sökte väl också framlocka ett tydligare språk
emellanåt, men han ställde upp emot dem sina oryggliga
minimifordringar; och när dessa ej uppfylldes, förblef han i sin
neutrala ställning. Dennas farligaste angripare voro i själfva
verket icke västmakternas diplomater och krigare med deras
alliansförslag och frestande löften utan den inhemska liberala
opinionen, som icke blott predikade det populära talet om Finlands
befrielse utan lika mycket eller kanske mera förde på tungan
Frankrikes och Englands agitatoriska satser om ett krig för
frihet och civilisation mot förtryckets och barbariets tvångborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
