Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett fritt Litauen. Af Jonas Szlupas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 JONAS SZLUPAS
Tillsammans vunno litauer och polacker, de förra under sin
egen storfurste Vitovt den berömda segern öfver tyska orden
vid Tannenberg 1410. Efter åtskilliga förvecklingar kom
slutligen unionen mellan Litauen och Polen till stånd i Lublin 1569.
Unionen mellan dessa båda länder blef emellertid föga
lycklig. När svenskarne under Karl X Gustaf inträngde i landet,
sökte Janusz Radziwill åstadkomma en union med Sverige (1655
vid Keidany). Detta misslyckades emellertid, och unionen med
Sverige gick upp i rök. Samma försök upprepades af bröderna
Sapieha under Karl XII:s minnesvärda epok men blef likaledes
utan resultat.
Litauen gick likväl aldrig upp i Polen. De litauiska
magnaterna försvarade ifrigt sina rättigheter. Litauen hade egen armé,
egna finanser, egen administration och jurisdiktion. Polen hade
icke någon kodifierad lag, medan däremot Litauen hade sin
statut af 1529, som ägde gällande kraft ända till år 1840.
Emellertid gick Litauen till mötes samma öde som Polen; de
båda länderna tillintetgjordes gemensamt — år 1795 —
bortsopades ur de själfständiga staternas led och delades mellan
sina trolösa grannar.
Det ryska våldsherradömet i Litauen under de följande 120
åren utgör en skamfläck i historien, icke endast på grund af
det fasansfulla styrelsesystem, hvars syfte var litauiska rasens
tillintetgörelse utan äfven genom det utstuderade sätt, hvarpå
polackerna begagnades i samma syfte. Ehuru polackerna icke
gärna nämna något därom, veta dock litauerna, att bland deras
värsta inhemska fiender voro män sådana som Adam Czartoryski,
Lubecki, Spasovicz, Dmowski och en rad af deras stallbröder,
som ifrade för Litauens polonisering. Universitetet i Vilna
(1804—1832), romersk-katolska kyrkan, den ödesdigra
användningen af pressen, upproren 1830 och 1863, allt detta tillfogade
blodiga — ehuru lyckligtvis icke dödliga — sår i litauernas
hjärteröiter.
Vid samma tid som den litauiska adeln förrådde sitt eget
lands traditioner, som den romersk-katolska kyrkan endast
tjänade såsom ett verktyg för polska sträfvanden, tog
emellertid allmogen åter upp försvaret af folkets och rasens
intressen. Lelevels och andra romantikers förkunnelse lade en
god grund, när studiet af fäderneslandets historia prisades och
nödvändigheten däraf inskärptes. Traditionerna från Litauens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
