Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bolsjevikernas väg till makten. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bönderna» samt återställande af absolut politisk
propagandafrihet, äfven inom armén. Bland de många programpunkterna
må blott ytterligare nämnas följande:
Att förklara alla hemliga traktater ogiltiga och omedelbart föreslå alla
krigförande länder en allmän demokratisk fred.
Det sedan några veckor af interimregeringen förföljda
ytterlighetspartiet började synbarligen åter flyta ofvanpå och
behärskade för första gången, om än blott öfvergående, en
inflytelserik organisation med inarbetade auktoritetstraditioner. Kerenskij
nödgades också genast göra åtskilliga eftergifter. Republiken
proklamerades den 15 september, men samtidigt lyckades han
få det af bolsjevikerna genomdrifna sovjetbeslutet upprifvet och
ersatt med ett kompromissuttalande om interimregeringens
stödjande ännu en liten tid, tills en demokratisk Petrogradkonferens
hunnit besluta om styrelsens utöfvande intill konstituantens
inkallande. Den moderata riktningens seger inom Petrograds
sovjet blef emellertid kortvarig. Vid ett nytt plenarsammanträde
(den 23 sept.) vidhölls bolsjevikresolutionen, och den
dittillsvarande styrelsen (med Tjeidse, Skobelev, Tseretelli och Tjernov
i spetsen) afgick då. De gamla ledarne hade förlorat makten
inom Petrograds sovjet, men innehade dock fortfarande en
auktoritativ ställning inom de demokratiska organisationerna, i det
att de alltjämt behärskade arbetar- och soldatrådens centrala
exekutivkommitté, »det allryska sovjet», där Tjeidse alltjämt var
ordförande, och bonderepresentanternas råd, som leddes af
socialrevolutionären Avksentjev. Kerenskij uppbjöd dessutom på
Petrogradkonferensen, som öppnades den 27 september, hela sin
oratoriska förmåga för att vinna den för programmet arméns
disciplinering, krigets fullföljande och fortsatt koalitionsregering.
Resultatet af hans ansträngningar blef en kompromiss:
koalitionsregeringen skulle ombildad fortfara och vara parlamentariskt
ansvarig för ett »förparlament», inom hvilket såväl de
demokratiska organisationerna som kadettpartiet och den ryska
storindustrien skulle vara företrädda. Kriget skulle fullföljas men
krafvet på krigsmålens revision med kraft framföras på de
allierades beramade konferens i Paris, där Ryssland förutom af
utrikesministern Terestsjenko skulle företrädas af den
mensjevikiske socialdemokraten Skobelev som den ryska demokratiens
särskilde representant.
Bolsjevikerna ställde sig afvisande mot denna kompromiss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
